I don't know me. That's part of the baby actor
Ensam. Ensam är stark. ?
Jag vill. Vad?
För att komma dit jag vill måste jag börja snart. Vart?
Ingen vet, man ska drömma stort. Jag drömmer stort men ingen vet.
Är jag för feg? Är jag en av dom? Kommer jag att hamna där?
Jag vägrar, men vad gör jag för att hindra det?
Jag vet. Vågar inte säga det högt. Kanske för att den största rädslan är att drömmen inte är för mig.
Om jag låter rädslan ta över min hemliga dröm så kommer jag aldrig att veta om den är för mig.
Men att erkänna sin dröm kan förmodligen liknas med rädslan att komma ut ur garderoben
eller typ byta kön.
Min dröm är inte socialt accepterad.
Att verkligen sträva efter sin dröm, att förverkliga den, det är sant mod.
Att inte lyssna på negativitet och våga.
Jag ska göra det.
Planen för hur är ännu vag.
Men det kommer.
Ni får leva i ovisshet.
När? Det får inte dröja allt för länge. Allt ingår i planen. Att jag inte har sett det förut.
Jag vill. Vad?
För att komma dit jag vill måste jag börja snart. Vart?
Ingen vet, man ska drömma stort. Jag drömmer stort men ingen vet.
Är jag för feg? Är jag en av dom? Kommer jag att hamna där?
Jag vägrar, men vad gör jag för att hindra det?
Jag vet. Vågar inte säga det högt. Kanske för att den största rädslan är att drömmen inte är för mig.
Om jag låter rädslan ta över min hemliga dröm så kommer jag aldrig att veta om den är för mig.
Men att erkänna sin dröm kan förmodligen liknas med rädslan att komma ut ur garderoben
eller typ byta kön. Min dröm är inte socialt accepterad.
Att verkligen sträva efter sin dröm, att förverkliga den, det är sant mod.
Att inte lyssna på negativitet och våga.
Jag ska göra det.
Planen för hur är ännu vag.
Men det kommer.
Ni får leva i ovisshet.
När? Det får inte dröja allt för länge. Allt ingår i planen. Att jag inte har sett det förut.
sinnessjuka människor, ett svinäckligt djur och en klase fuckyoufingrar
Hej alla dahlaheihstahr!
Y aan vilket najs väder vi har!
Två dagar till i den härliga/blåa/varma fabriken med de underbara/sinnessjuka människorna
,
sedan bär det av till Rom med finaste Angeliqa!
Vi ska hälsa på kära lillstrumpan
som har bott där sedan januari.
Jag längtar och saknar så jag håller på att spricka(lugn)
.
På agendan står Fontana di Trevi,
Collosseum,
Spanska trappan
,
hälsa på påven(hårdrocksgest eller en klase fuckyoufingrar?)
,
en massa vin,
glass i stora lass(eller ja, kanske inte lass. Blir nog lätt illamående av någon form av glasslass..)
en massa god italiensk mat och italienska män i mängder som håller upp dörrar och passar upp. :)
Gosh, ja blir avbruten hela tiden av någon form av svinäckligt djur
som flugit/flygit(palla kolla upp, ja just det, klart som fasen det heter flugit. Jaja, jag bjuder på den. *Bjuda*)in genom fönstret.
Eller, alltså inte genom.
Det var öppet.
Jag är hemma hos mamma/mutti/mojan och hon har helt vanliga osuperkraftsfönster som inte går att flyga genom.
Nej nu är det snart dags att sova.
Får se om man lyckas somna när mamma/mutti/mojan har teven på högsta volym.
Det lät som att hon tittade på en romantisk film.
Men nu börjar dom skrika på kinesiska och ljud av polissirener, bilkrasch och slagsmål höras.
Så jag börjar bli osäker.
Men kära mor brukar sällan titta på kinesisk action så ja tror det helt enkelt är ett litet inslag av "händelse" i filmen.
Eller så har rösterna i mitt huvud börjat prata kinesiska.
Nyskapande.
Jag vill inte på något sätt tala illa om romantiska filmer, snarare kinesisk(eller vilkensom)action i så fall.
Förutom att man får en helt fucked up bild av kärleken.
Eller vad man nu kallar den år 2010.
Men så länge jag inte hittar den där Titanic-kärleken så får män vänta
.
Jag har inte tid.
Jag ska till Tosselilla.
Y aan vilket najs väder vi har!
Två dagar till i den härliga/blåa/varma fabriken med de underbara/sinnessjuka människorna
, sedan bär det av till Rom med finaste Angeliqa!
Vi ska hälsa på kära lillstrumpan
som har bott där sedan januari. Jag längtar och saknar så jag håller på att spricka(lugn)
.På agendan står Fontana di Trevi,
Collosseum,
Spanska trappan
, hälsa på påven(hårdrocksgest eller en klase fuckyoufingrar?)
, en massa vin,
glass i stora lass(eller ja, kanske inte lass. Blir nog lätt illamående av någon form av glasslass..)
en massa god italiensk mat och italienska män i mängder som håller upp dörrar och passar upp. :)
Gosh, ja blir avbruten hela tiden av någon form av svinäckligt djur
som flugit/flygit(palla kolla upp, ja just det, klart som fasen det heter flugit. Jaja, jag bjuder på den. *Bjuda*)in genom fönstret. Eller, alltså inte genom.
Det var öppet.
Jag är hemma hos mamma/mutti/mojan och hon har helt vanliga osuperkraftsfönster som inte går att flyga genom.
Nej nu är det snart dags att sova.
Får se om man lyckas somna när mamma/mutti/mojan har teven på högsta volym.
Det lät som att hon tittade på en romantisk film.
Men nu börjar dom skrika på kinesiska och ljud av polissirener, bilkrasch och slagsmål höras.
Så jag börjar bli osäker.
Men kära mor brukar sällan titta på kinesisk action så ja tror det helt enkelt är ett litet inslag av "händelse" i filmen.
Eller så har rösterna i mitt huvud börjat prata kinesiska.
Nyskapande.
Jag vill inte på något sätt tala illa om romantiska filmer, snarare kinesisk(eller vilkensom)action i så fall.
Förutom att man får en helt fucked up bild av kärleken.
Eller vad man nu kallar den år 2010.
Men så länge jag inte hittar den där Titanic-kärleken så får män vänta
. Jag har inte tid.
Jag ska till Tosselilla.
De insatta och de utsatta (och du som förstörde allt).
Jag vet varför jag känner såhär.
Jag är bara förvånad över hur väldigt påverkad jag blir.
Det är kanske inte så konstigt.
Det är iallafall för jävligt.
Jag blir så ledsen.
Så besviken.
Hur kunde ni alla låta detta hända?
Inget i hela världen kan göra det ogjort.
Ändå lät ni det hända.
Ni.
Ni borde tänkt två steg längre.
Vi är många som har undrat varför, och hur det skulle gå.
Svaret är att det inte gick.
Och för att ni tyckte att alla borde få en chans, så har de fått betala priset.
De som inte kunde göra någonting.
De som litade på er.
Ni har för alltid tagit det ifrån dem.
Och du.
Förstår du?
Fattar du vad det är du har gjort?
Du har förstört.
Du är förstörd.
Förstår du det?
De vill veta varför.
Vet du det?
Var det värt det?
De kommer aldrig att tycka det.
För du har förstört.
Inga ord finns att säga.
Inget finns att göra.
Allt är för sent.
Hindra att det händer.
Ni ska hindra att det händer.
Du ska hindra att det händer.
Förstår ni det?
Förstår du det?
Ansvar.
Jag är bara förvånad över hur väldigt påverkad jag blir.
Det är kanske inte så konstigt.
Det är iallafall för jävligt.
Jag blir så ledsen.
Så besviken.
Hur kunde ni alla låta detta hända?
Inget i hela världen kan göra det ogjort.
Ändå lät ni det hända.
Ni.
Ni borde tänkt två steg längre.
Vi är många som har undrat varför, och hur det skulle gå.
Svaret är att det inte gick.
Och för att ni tyckte att alla borde få en chans, så har de fått betala priset.
De som inte kunde göra någonting.
De som litade på er.
Ni har för alltid tagit det ifrån dem.
Och du.
Förstår du?
Fattar du vad det är du har gjort?
Du har förstört.
Du är förstörd.
Förstår du det?
De vill veta varför.
Vet du det?
Var det värt det?
De kommer aldrig att tycka det.
För du har förstört.
Inga ord finns att säga.
Inget finns att göra.
Allt är för sent.
Hindra att det händer.
Ni ska hindra att det händer.
Du ska hindra att det händer.
Förstår ni det?
Förstår du det?
Ansvar.
Glömde visa de trendsäkra skoskydden
Vissa dagar känns det som att livet ger igen för att man försöker vara positiv.
Åh vad denna dagen kan dra åt helvete!
Allting börjar med att jag går upp och ska gå ut med finaste hunden, som jag passar i två veckor medans brorsan e på semester.
Jag tittar ut.
Och som vanligt när jag passar den älskade hunden så regnar det ute.
Underbart tänker jag.
Särskilt som detta är fjärde dagen jag är dungsyr om fötterna varje gång vi har varit ute och gått.
Kanske borde ha sådana blåa platskydd för skorna?
Ni vet såna som man hade en gång i tiden på typ vårdcentralen och bodagarna.
Dessa är de ställena jag träffat på dessa härliga plastöverdrag.
Nåväl.
Jag går ut i regnet och fram till bilen då jag bestämt mig för att ta med Skrållan(underbaraste hunden) ut till skogen och gå en långrunda.
Väl framme ser jag en blöt trasa på framrutan.
Parkeringsböter.
Underbart!
Jag tar in trasan och bestämmer mig för att inte tänka mer på det som redan har hänt.
Fine, tänker jag. Nu kör vi hunden!
Ser att jag måste tanka så jag kör bort till Get-macken för att fylla på.
Alla pumparna är upptagna, och jag ställer mig bakom en ultralångsam/sadistisk man.
En annan pump blir ledig fortare eftersom han inte tankar en droppe i taget, och jag backar bak för att ställa mig där istället.
Då kommer nån osnuten unge från ingenstans och snor pumpen precis när jag ska köra fram.
Vid det här laget har den första pumpen blivit färdig och jag får köra dit igen.
Jag blänger surt på den osnutna ungen men han tror att jag tycker han e snygg och gasar till så det pyser i hans fula bil innan han kör iväg.
Jag får lust att hytta med näven men kommer på att jag inte är tillräckligt gammal för det.
Jag tankar min bil och kör vidare.
Väl framme så hinner vi komma hundra meter innan himlen öppnar sig som i The Truman Show
och man bara känner att livet inte kunde bli bättre.
Vi går sex kilometer i ösregn och kommer tillbaka blöta ända in till själen.
Hem, duscha, sedan köra Angeliqa till en håla (som är ännu mer håla än den jag kallar mitt hem).
Detta var dock dagens höjdpunkt.
Inte för att jag fick se tvättäkta hillbillies och inte för att jag fick gå på den lokala Ica-affären vars utbud bestod av toapapper och wienerbröd.
(När man googlar wienerbröd får man upp en bild på Lillie och Sussie. Det tyckte jag var roligt.)
Nej utan för att en pratstund med härliga vänner är helt underbara och värt så sjukt mycket.
Särskilt en sån här dag.
Jag kommer hem och lägger mig utslagen på soffan.
Somnar till Antikdeckarna (förståeligt)
och vaknar av att mamma ringer.
Är nära på att svara "Första andre tredje.. SÅLD!".
Dags att gå ut med älskade hunden igen.
Nu regnar det inte så mycket.
När vi kommer ut ur skogen öppnar sig dock himlen på nytt.
Som för att påminna mig om att jag var på dåligt humör innan.
På vägen hem hostar och hackar bilen mer än vanligt, då den inte heller gillar regn.
En massa ungdomar är ute och undrar vad i helvete jag håller på med.
Jag undrar vad i helvete bilen håller på med.
Ingen parkeringsplats.
(Vilket var en bidragande faktor till parkeringsboten eftersom jag tvingades stå på en tidbegränsad plats, något som jag inte hade en tanke på i morse.)
Jag kör runt skitsur och hittar till slut en längre bort.
Jag går ut och drämmer igen bildörren.
En bit av dörren ramlar av.
Inuti ser jag mig själv lägga mig ner på gatan och böla.
Jag tar Skrållan och berömmer henne för att hon går fint.
Jag är tacksam för att hon är helt underbar när det tydligen är JävlasmedJosse-dagen.
Jag kommer hem och ska torka av Skrållan med en handduk, som jag hängt över dörren för att torka, efter senaste gången vi var ute i ösregn.
När jag tar ner handduken drösslar det grus över alla mina rena kläder.
Jag stampar i golvet.
Fast klockan är över tio.
Allting börjar med att jag går upp och ska gå ut med finaste hunden, som jag passar i två veckor medans brorsan e på semester.
Jag tittar ut.
Och som vanligt när jag passar den älskade hunden så regnar det ute.
Underbart tänker jag.
Särskilt som detta är fjärde dagen jag är dungsyr om fötterna varje gång vi har varit ute och gått.
Kanske borde ha sådana blåa platskydd för skorna?
Ni vet såna som man hade en gång i tiden på typ vårdcentralen och bodagarna.
Dessa är de ställena jag träffat på dessa härliga plastöverdrag.
Nåväl.
Jag går ut i regnet och fram till bilen då jag bestämt mig för att ta med Skrållan(underbaraste hunden) ut till skogen och gå en långrunda.
Väl framme ser jag en blöt trasa på framrutan.
Parkeringsböter.
Underbart!
Jag tar in trasan och bestämmer mig för att inte tänka mer på det som redan har hänt.
Fine, tänker jag. Nu kör vi hunden!
Ser att jag måste tanka så jag kör bort till Get-macken för att fylla på.
Alla pumparna är upptagna, och jag ställer mig bakom en ultralångsam/sadistisk man.
En annan pump blir ledig fortare eftersom han inte tankar en droppe i taget, och jag backar bak för att ställa mig där istället.
Då kommer nån osnuten unge från ingenstans och snor pumpen precis när jag ska köra fram.
Vid det här laget har den första pumpen blivit färdig och jag får köra dit igen.
Jag blänger surt på den osnutna ungen men han tror att jag tycker han e snygg och gasar till så det pyser i hans fula bil innan han kör iväg.
Jag får lust att hytta med näven men kommer på att jag inte är tillräckligt gammal för det.
Jag tankar min bil och kör vidare.
Väl framme så hinner vi komma hundra meter innan himlen öppnar sig som i The Truman Show
och man bara känner att livet inte kunde bli bättre. Vi går sex kilometer i ösregn och kommer tillbaka blöta ända in till själen.
Hem, duscha, sedan köra Angeliqa till en håla (som är ännu mer håla än den jag kallar mitt hem).
Detta var dock dagens höjdpunkt.
Inte för att jag fick se tvättäkta hillbillies och inte för att jag fick gå på den lokala Ica-affären vars utbud bestod av toapapper och wienerbröd.
(När man googlar wienerbröd får man upp en bild på Lillie och Sussie. Det tyckte jag var roligt.)Nej utan för att en pratstund med härliga vänner är helt underbara och värt så sjukt mycket.
Särskilt en sån här dag.
Jag kommer hem och lägger mig utslagen på soffan.
Somnar till Antikdeckarna (förståeligt)
och vaknar av att mamma ringer. Är nära på att svara "Första andre tredje.. SÅLD!".
Dags att gå ut med älskade hunden igen.
Nu regnar det inte så mycket.
När vi kommer ut ur skogen öppnar sig dock himlen på nytt.
Som för att påminna mig om att jag var på dåligt humör innan.
På vägen hem hostar och hackar bilen mer än vanligt, då den inte heller gillar regn.
En massa ungdomar är ute och undrar vad i helvete jag håller på med.
Jag undrar vad i helvete bilen håller på med.
Ingen parkeringsplats.
(Vilket var en bidragande faktor till parkeringsboten eftersom jag tvingades stå på en tidbegränsad plats, något som jag inte hade en tanke på i morse.)
Jag kör runt skitsur och hittar till slut en längre bort.
Jag går ut och drämmer igen bildörren.
En bit av dörren ramlar av.
Inuti ser jag mig själv lägga mig ner på gatan och böla.
Jag tar Skrållan och berömmer henne för att hon går fint.
Jag är tacksam för att hon är helt underbar när det tydligen är JävlasmedJosse-dagen.
Jag kommer hem och ska torka av Skrållan med en handduk, som jag hängt över dörren för att torka, efter senaste gången vi var ute i ösregn.
När jag tar ner handduken drösslar det grus över alla mina rena kläder.
Jag stampar i golvet.
Fast klockan är över tio.
Jag vill inte skriva nån rubrik. Men det måste man.
Nej just det.
Jag skulle ju gå och lägga mig.
Jag skulle ju gå och lägga mig.
En komplett nötväska
Jag sitter och försöker tvinga mig själv till att plugga.
Skriv nu!
Jag sitter och stirrar tomt framför mig.
Jag får syn på gallret i mitt sovrum.
Vad är det för något?
Det måste vara ett luftintag/luftuttag(som en bankomat fast med luft). 
Någon form av hål för att luften ska kunna cirkulera.
Gallret vetter mot grannen.
Får jag hans gamla luft?
Får han min?
Får jag hans matluft i utbyte mot min sovluft?
Eller är det ett mellanrum där luften sedan går upp och ut på taket?
Är mellanrummet tillräckligt stort för att kunna vara där inne?
Är det mitt personliga luftrum, eller är vi fler som delar?
Sitter det någon där inne och tittar på när jag skriver detta?
Gallret ser ut som en belgisk våffla. Det hade varit gott nu. Jag börjar bli lite hungrig/tom i kistan/sulten. SULTEN. Används allt för sällan. Sulten. Sylten. Mmm med våffla.
Galler. Man kanske kan sätta pyttesmå gardiner för så att det ser ut som ett litet fönster. Fast då kanske inte luften kommer ut. In. Eller ja. Vad det nu är till för. Det kanske är en hemlig port till Narnia. Eller till huvudet på John Malkovich. Är han inte lite väl skallig? 
Skriver just nu om hur man framställer sig själv. Undrar hur jag framställer mig själv? Som ett complete nutcase.
Som en komplett nötväska.
Ja.
Det stämmer väl.
Jag gillar nötkräm.
Och väskor. 
Serious stuff
Hittade det här gamla inlägget och inser hur mycket som har förändrats.
The groanups
Yesterday was the day!
Igår köpte jag bil! En Renault Clio 93:a. Den verkar helt okej. Det är iaf helt underbart att äga en egen bil! Att kunna köra när man vill, vart man vill. Den har tonade rutor och en "remsa" på framrutan som det står "Tuning" på. Supertöntigt jag vet. Men det är faktiskt en bra bil för övrigt.
Imorgon bitti ska jag skjutsa ner syrran som ska börja jobba i Sälen. Hon ska vara där i fyra månader! Hur ska det gå för oss som alltid funnits sida vid sida? Nu ska vi börja leva våra liv på varsitt håll. Det känns fruktansvärt konstigt och det kommer att vara väldigt tomt.
Vi typ börjar bli vuxna eller nåt!
Bilder på bilen kommer snart. När det inte regnar konstant.
Igår köpte jag bil! En Renault Clio 93:a. Den verkar helt okej. Det är iaf helt underbart att äga en egen bil! Att kunna köra när man vill, vart man vill. Den har tonade rutor och en "remsa" på framrutan som det står "Tuning" på. Supertöntigt jag vet. Men det är faktiskt en bra bil för övrigt.
Imorgon bitti ska jag skjutsa ner syrran som ska börja jobba i Sälen. Hon ska vara där i fyra månader! Hur ska det gå för oss som alltid funnits sida vid sida? Nu ska vi börja leva våra liv på varsitt håll. Det känns fruktansvärt konstigt och det kommer att vara väldigt tomt.
Vi typ börjar bli vuxna eller nåt!
Bilder på bilen kommer snart. När det inte regnar konstant.
2008-12-09 @ 21:27:38
Sedan detta skrevs har så mycket hänt.
Syrran har bott i Sälen, Stockholm, Uppsala och numera i Rom.
Jag har bott nästan fyra månader i Mexiko och flyttat till en annan lägenhet, väl hemma igen, med Emelie.
Jag saknar så den där mellan-tiden med min kärlekssyster.
Då man vaknade runt tolv-tiden. Av att det var sexton grader inomhus och jag och kärlekssyster satt och huttrade under våra täcken pratandes om småsaker.
Vi kommer alltid att ha varandra.
Och när vi träffas fortsätter vi där vi lämnade sist.
Jag bär med dig vart jag än går -trots att vi inte kan sitta och småprata varje morgon längre och jag inte kan baka Brittas chokladkaka till dig som du mest äter för att jag stått och bakat den och inte för att du så gärna vill ha.
Jag tänker på dig varje dag. Tänk vad vi har åstadkommit!
Hittade även en bild på mig och Manson.
-Min och syrrans gemensamma kärlek. Jag saknar den jäkla katten så mycket.
Emelies katt är så lik att jag desperat låter mig tänka, om så bara för ett ögonblick, att det är just Manson som ligger och spinner hemma hos oss. Jag vet att det inte är så. Det är tekniskt omöjligt. Men jag känner att jag får tillbaka honom för en liten liten sekund.
Vår man. Varför lämnade du oss?
Jag noterade även att jag var mycket roligare förritiden i denhäringa bloggen.
Bättring ska ske inom kort.
Jag lovar att inte vara så serious i alla inlägg hädanefter.
För så jäkla mogen är jag trots allt inte...
Sedan detta skrevs har så mycket hänt.
Syrran har bott i Sälen, Stockholm, Uppsala och numera i Rom.
Jag har bott nästan fyra månader i Mexiko och flyttat till en annan lägenhet, väl hemma igen, med Emelie.
Jag saknar så den där mellan-tiden med min kärlekssyster.
Då man vaknade runt tolv-tiden. Av att det var sexton grader inomhus och jag och kärlekssyster satt och huttrade under våra täcken pratandes om småsaker.
Vi kommer alltid att ha varandra.
Och när vi träffas fortsätter vi där vi lämnade sist.
Jag bär med dig vart jag än går -trots att vi inte kan sitta och småprata varje morgon längre och jag inte kan baka Brittas chokladkaka till dig som du mest äter för att jag stått och bakat den och inte för att du så gärna vill ha.
Jag tänker på dig varje dag. Tänk vad vi har åstadkommit!
Hittade även en bild på mig och Manson.
-Min och syrrans gemensamma kärlek. Jag saknar den jäkla katten så mycket.
Emelies katt är så lik att jag desperat låter mig tänka, om så bara för ett ögonblick, att det är just Manson som ligger och spinner hemma hos oss. Jag vet att det inte är så. Det är tekniskt omöjligt. Men jag känner att jag får tillbaka honom för en liten liten sekund.
Vår man. Varför lämnade du oss?
Jag noterade även att jag var mycket roligare förritiden i denhäringa bloggen.
Bättring ska ske inom kort.
Jag lovar att inte vara så serious i alla inlägg hädanefter.
För så jäkla mogen är jag trots allt inte...
Mitt sk liv
Jag borde igentligen gått och lagt mig för många timmar sedan.
Något håller mig uppe.
Jag vet inte riktigt vad.
Känner mig lite... Melankolisk.
Kämpigt kämpigt. Det kommer att fixa sig.
Jag får inte låta det dra mig ner.
Så mycket skönhet där ute.
Så mycket lycka.
Så mycket kaos i mitt liv. Så som det alltid är.
Jag är ingen organiserad människa. Men så länge jag litar på mitt klara sinne kommer jag att klara mig.
Kontrasterna är stora. Kanske är det de som gör det lättare att se förbi allt ytligt skräp?
Man tvingas se det vackra. De lyckliga.
Vad är väl en bal på slottet?
Den är säkert trist och tråkig. Och helt jävla underbar.
Jag säger inte att jag är bitter. Jag säger inte att jag inte gillar där jag är.
Jag säger att jag njuter av varje dag i mitt liv, men jag vägrar att nöja mig.
Jag säger att jag en dag SKA på den där jävla balen.
Något håller mig uppe.
Jag vet inte riktigt vad.
Känner mig lite... Melankolisk.
Kämpigt kämpigt. Det kommer att fixa sig.
Jag får inte låta det dra mig ner.
Så mycket skönhet där ute.
Så mycket lycka.
Så mycket kaos i mitt liv. Så som det alltid är.
Jag är ingen organiserad människa. Men så länge jag litar på mitt klara sinne kommer jag att klara mig.
Kontrasterna är stora. Kanske är det de som gör det lättare att se förbi allt ytligt skräp?
Man tvingas se det vackra. De lyckliga.
Vad är väl en bal på slottet?
Den är säkert trist och tråkig. Och helt jävla underbar.
Jag säger inte att jag är bitter. Jag säger inte att jag inte gillar där jag är.
Jag säger att jag njuter av varje dag i mitt liv, men jag vägrar att nöja mig.
Jag säger att jag en dag SKA på den där jävla balen.
Kärlek och lycka för helvete!
Hej hopp... nån form av propp!
Eftersom jag fått så mycket respons från er, alla mina kära fans, så får det bli ännu en uppdatering under kort tid.
Idag har jag inte gjort något.
Hejdå!
Aah okej då. Får väl skriva något mer.
Eftersom vi numera är i Sverige så kan vi ju ta något så ohyggligt svenskt som att prata om vädret.
Idag har det varit grått, dimmigt och blött hela dagen.
Direkt får folket en massiv depression och tycker att livet suger.
Grow up säger jag! Jag pallar inte med all jäkla negativitet!
Jag passade på att ta det lugnt och bara göra det som föll mig in. Det är mer legitimt att inte göra ett skvatt när det är dåligt väder ute.
Alla träden håller på att få nya löv och det är supervackert ute, även om vädret är grått.
Fokusera på sånt som gör dig glad istället för att hänga upp dig på saker som du inte kan påverka!
Jag skulle kunna deppa ihop över en miljon saker men jag vägrar att dra ner mig själv i dåliga tankar som inte får mig att må bra. Jag väljer att se det som är bra i livet.
Och de dagar som är extra tunga låter jag mig inse att jag har en dålig dag. Jag struntar i alla måsten och låter mig själv bara få vara. Då är det lättare att hitta småsaker som trots allt inte är så dåliga. Det kan vara att lyssna på bra musik, unna dig något gott eller ta en promenad i skogen och njuta av tystnaden och friheten.
Våga vägra kollektiv depression! Våga vägra att må dåligt hela tiden for no reason!
Så, nu har jag sagt mitt för idag.
Hej svejs grus och gnejs!
Eftersom jag fått så mycket respons från er, alla mina kära fans, så får det bli ännu en uppdatering under kort tid.
Idag har jag inte gjort något.
Hejdå!
Aah okej då. Får väl skriva något mer.
Eftersom vi numera är i Sverige så kan vi ju ta något så ohyggligt svenskt som att prata om vädret.
Idag har det varit grått, dimmigt och blött hela dagen.
Direkt får folket en massiv depression och tycker att livet suger.
Grow up säger jag! Jag pallar inte med all jäkla negativitet!
Jag passade på att ta det lugnt och bara göra det som föll mig in. Det är mer legitimt att inte göra ett skvatt när det är dåligt väder ute.
Alla träden håller på att få nya löv och det är supervackert ute, även om vädret är grått.
Fokusera på sånt som gör dig glad istället för att hänga upp dig på saker som du inte kan påverka!
Jag skulle kunna deppa ihop över en miljon saker men jag vägrar att dra ner mig själv i dåliga tankar som inte får mig att må bra. Jag väljer att se det som är bra i livet.
Och de dagar som är extra tunga låter jag mig inse att jag har en dålig dag. Jag struntar i alla måsten och låter mig själv bara få vara. Då är det lättare att hitta småsaker som trots allt inte är så dåliga. Det kan vara att lyssna på bra musik, unna dig något gott eller ta en promenad i skogen och njuta av tystnaden och friheten.
Våga vägra kollektiv depression! Våga vägra att må dåligt hela tiden for no reason!
Så, nu har jag sagt mitt för idag.
Hej svejs grus och gnejs!
Just rub it in why don´t ya?
Hej alla fans!
Det var ett tag sedan jag pallade skriva i dennahäringa bloggen.
Pallar inte riktigt nu heller, men tyckte att det var dags för ett par rader iallafall.
Nåväl, vad är väl en bal på slottet?
Ville mest rub in your faces med att jag har världens bästa liv och jag är rätt lycklig med mig själv. Jag kommer att uträtta underverk, vänta bara och se! Och på vägen dit har jag faktiskt en stor portion kul.
Ni som betyder något vet ju allt om viktiga saker som hänt den senaste tiden så det tänker jag inte lägga nån energi på att uttråka er med här.
Nej nu är det dags för mig att ta på mig finutstyrseln, jag har en dejt med Billy. Han är mannen med stort M.
Mamma gillar inte honom, hon tycker att han är slemmig. Jag tycker att mamma inte har sett charmen med min kära Billy.
Det var ett tag sedan jag pallade skriva i dennahäringa bloggen.
Pallar inte riktigt nu heller, men tyckte att det var dags för ett par rader iallafall.
Nåväl, vad är väl en bal på slottet?
Ville mest rub in your faces med att jag har världens bästa liv och jag är rätt lycklig med mig själv. Jag kommer att uträtta underverk, vänta bara och se! Och på vägen dit har jag faktiskt en stor portion kul.
Ni som betyder något vet ju allt om viktiga saker som hänt den senaste tiden så det tänker jag inte lägga nån energi på att uttråka er med här.
Nej nu är det dags för mig att ta på mig finutstyrseln, jag har en dejt med Billy. Han är mannen med stort M.
Mamma gillar inte honom, hon tycker att han är slemmig. Jag tycker att mamma inte har sett charmen med min kära Billy.
My loved ones
Jag har längtat så mycket efter att få träffa er. Det har inte gått en dag på 99 dagar utan att jag har tänkt på er. Jag har varit med om så mycket. Jag har så mycket att berätta.
Att sammanfatta nästan fyra månaders händelser i en mening går dock inte.
Jag har varit på andra sidan jorden på mitt livs äventyr men samtalsämnena på min välkomstmiddag gjorde mig så fruktansvärt chockad. Jag fick avbryta för att försöka säga någonting om min resa, för att upptäcka att det inte var någon som lyssnade på det jag hade att säga. Jag trodde att det skulle bli mycket uppmärksamhet på mig, resor Mexiko...
Istället satt jag tyst i ett myller av röster, vars inga var riktade mot mig. Jag tror aldrig att jag har känt mig så liten, bortglömd och osedd.
Jag är så fruktansvärt besviken. Ni betyder så mycket för mig. Men jag känner att jag har förlorat er. Eller så har ni förlorat mig. För det var den absolut sista gången jag tillåter mig själv att bli så förbisedd. Jag har utveklats så himla mycket, synd att det inte var något som var intressant.
Är det någon som har synpunkter, vilket jag hoppas från botten av mitt hjärta, så får ni mejla eller kommentera. Mitt svenska sim-kort fungerar inte, och mitt mexikanska har ingen täckning. Om ni hade pratat med mig hade jag berättat det. Bland så mycket annat.
Att sammanfatta nästan fyra månaders händelser i en mening går dock inte.
Jag har varit på andra sidan jorden på mitt livs äventyr men samtalsämnena på min välkomstmiddag gjorde mig så fruktansvärt chockad. Jag fick avbryta för att försöka säga någonting om min resa, för att upptäcka att det inte var någon som lyssnade på det jag hade att säga. Jag trodde att det skulle bli mycket uppmärksamhet på mig, resor Mexiko...
Istället satt jag tyst i ett myller av röster, vars inga var riktade mot mig. Jag tror aldrig att jag har känt mig så liten, bortglömd och osedd.
Jag är så fruktansvärt besviken. Ni betyder så mycket för mig. Men jag känner att jag har förlorat er. Eller så har ni förlorat mig. För det var den absolut sista gången jag tillåter mig själv att bli så förbisedd. Jag har utveklats så himla mycket, synd att det inte var något som var intressant.
Är det någon som har synpunkter, vilket jag hoppas från botten av mitt hjärta, så får ni mejla eller kommentera. Mitt svenska sim-kort fungerar inte, och mitt mexikanska har ingen täckning. Om ni hade pratat med mig hade jag berättat det. Bland så mycket annat.
?
Kom Tilda, vi behöver inte dom, nej, kom
Kom vi flyttar Tilda, kom vi flyttar bort
vi behöver inte vara här något mera
Kom vi flyttar Tilda, vad ska vi göra här?
Festa, shoppa, supa, konsumera?
Nej, kom vi flyttar Tilda
Flyttar härifrån till en plats där sånt som vi är flera
Kom vi flyttar Tilda ingen saknar oss ändå,
bara åka inte reflektera
Nej, bara åka inte reflektera
För dom är fina, vi är fula
Dom är glada, vi är sura
Dom är nöjda, vi vill mera
Åh, jag önskar att vi var flera
Åh, jag önskar att vi var flera
Åh, jag önskar att vi var flera
Men Jag och Tilda packa våra väskor för att gå och
Sen cykla vi iväg emot stationen
och vi slängde våra cyklar
och slängde oss på ett tåg
och gömde oss under restaurangvagnborden
så konduktören såg oss ej
Tur för Tilda och för mig
SJ är så dyrt att resa med
och slutstationen Helsingborg
tog en buss mot Trelleborg
där finns det båtar man kan åka med
Och där finns det båtar man kan åka med
För dom är fina vi är fula
Dom är glada, vi är sura
Dom är nöjda, vi vill mera
Åh, jag önskar att vi var flera
Åh, jag önskar att vi var flera
Åh, jag önskar att vi var flera
Där stod vi på en hamn och vi titta på varann
sen vände vi oss mot det stora havet
Alla båtarna omkring blev tysta hördes ingenting
vi hörde bara tankarna som undra
om det nånsin skulle finnas någon plats för mig och Tilda
Och vi båda bara undrade, hon tog min hand och
vi båda blundade
Vågor lockade vi hoppades ner i vattnet
Vi båda hoppade, ner i vattnet vi båda hoppade
Ner i vattnet vi båda hoppade
Titta och njut!
Taget från kajen där båtarna går till Cozumel. Ön som ligger utanför Playa del Carmen.
Nyår, tolvslaget. Enligt traditionen i detta kvarter bränner de dockor som en symbol för att man ska lämna det gamla bakom sig. Hela gatan var full av dessa dockor. Titta vad söta tjejerna är i bakgunden!Vad skulle jag göra utan dig Emelie?
Jag fick ett jobb. Ett bra jobb. Men inte ett bra jobb för mig som inte har tid att vänta på en lön som kanske kommer. Jag jobbade tio timmar om dagen utan att få en enda peso för besväret. Jag var tvungen att leta vidare.
Då fick jag ett annat jobb en dag senare! Ett halvt kvarter från där vi bor. Jag skulle jobba fyra kvällar i veckan. Perfekt tänkte jag, äntligen går det åt rätt håll! Jag gjorde mitt jobb och folk gillade mig. Det gick bra!
Helt plötsligt blir jag hemskickad utan lön med beskedet att komma nästa dag. Nästa dag blir jag hemskickad direkt med beskedet att jag skulle bli uppringd. Detta händer aldrig. Jag får inte tag på människan hur ofta jag är där och frågar. Ingen kan säga någonting till mig. Jag mejlar men får inget svar. Emelie övertalar mig att gå dit båda två och ta en drink, för att visa att jag faktiskt inte bryr mig och har bättre saker för mig. En full man kommer fram till oss och frågar om inte jag jobbar här? Jo säger jag, i två dagar. När servitrisen kommer frågar han henne hur ofta dom byter på människorna där igentligen. Hon svarar "Ja tom den här tjejen jobbade hos oss en gång". Jobbade. En gång. Det var den bekräftelsen jag fick på att jag hade fått sparken. Ingenting om varför. Jag har fortfarande inte fått prata med chefen.
För att få lite grädde på moset så har jag även lyckats bli av med Emelies telefon. Min mobil har lagt av. Så jag fick låna Emelies extra-mobil. Jag lyckats bli av med den på två dagar. Jag är så innerligt förbannad på mig själv.
Allt gick så bra. Känns som värsta kraschen.
Men som Emelie sa angående den här märkliga jobb-händelsen, lätt fånget-lätt förgånget.
Det behöver faktiskt inte vara mig det är grova fel på.
Idag har jag skickat ett mejl och frågat om det finns någon möjlighet att börja plugga på distans redan nu. Min plan är ju att börja plugga när jag kommer hem. Men finns det möjlighet att börja redan nu underlättar det min situation rejält.
Jag får se hur jag gör med jobb annars. Jag klarar mig, det gör jag alltid.
Vad som än händer så är jag hundratusen erfarenheter rikare när jag kommer hem. Att åka hit har varit ett av de bästa besluten jag tagit i mitt liv! Jag har träffat så många människor och upplevt så mycket. Jag har fått lära mig mer om kulturen här, och det var en av de saker som stod högst upp på min lista över vad jag ville ta del av här. Jag har fått upp ögonen för att resa. Men jag kan också se och uppskatta bra saker med Sverige (Ahlgrens Bilar! Haha!). Mexico är verkligen annorlunda och Playa del Carmen har en väldigt avslappnad livsstil. Att bo så här nära havet, det är livet för mig. Att kunna komma ner till havet och känna friheten när man vill, det kommer nog vara det värsta att lämna! En ensam strand på kvällen, en ljummen bris. Vattnet som är behagligt dygnet runt. Ca 27 grader. Stjärnklar himmel. Ljudet av lugna vågor som slår mot den vita stranden. Här är så vackert så det går inte att beskriva för att göra det rättvisa.
Då fick jag ett annat jobb en dag senare! Ett halvt kvarter från där vi bor. Jag skulle jobba fyra kvällar i veckan. Perfekt tänkte jag, äntligen går det åt rätt håll! Jag gjorde mitt jobb och folk gillade mig. Det gick bra!
Helt plötsligt blir jag hemskickad utan lön med beskedet att komma nästa dag. Nästa dag blir jag hemskickad direkt med beskedet att jag skulle bli uppringd. Detta händer aldrig. Jag får inte tag på människan hur ofta jag är där och frågar. Ingen kan säga någonting till mig. Jag mejlar men får inget svar. Emelie övertalar mig att gå dit båda två och ta en drink, för att visa att jag faktiskt inte bryr mig och har bättre saker för mig. En full man kommer fram till oss och frågar om inte jag jobbar här? Jo säger jag, i två dagar. När servitrisen kommer frågar han henne hur ofta dom byter på människorna där igentligen. Hon svarar "Ja tom den här tjejen jobbade hos oss en gång". Jobbade. En gång. Det var den bekräftelsen jag fick på att jag hade fått sparken. Ingenting om varför. Jag har fortfarande inte fått prata med chefen.
För att få lite grädde på moset så har jag även lyckats bli av med Emelies telefon. Min mobil har lagt av. Så jag fick låna Emelies extra-mobil. Jag lyckats bli av med den på två dagar. Jag är så innerligt förbannad på mig själv.
Allt gick så bra. Känns som värsta kraschen.
Men som Emelie sa angående den här märkliga jobb-händelsen, lätt fånget-lätt förgånget.
Det behöver faktiskt inte vara mig det är grova fel på.
Idag har jag skickat ett mejl och frågat om det finns någon möjlighet att börja plugga på distans redan nu. Min plan är ju att börja plugga när jag kommer hem. Men finns det möjlighet att börja redan nu underlättar det min situation rejält.
Jag får se hur jag gör med jobb annars. Jag klarar mig, det gör jag alltid.
Vad som än händer så är jag hundratusen erfarenheter rikare när jag kommer hem. Att åka hit har varit ett av de bästa besluten jag tagit i mitt liv! Jag har träffat så många människor och upplevt så mycket. Jag har fått lära mig mer om kulturen här, och det var en av de saker som stod högst upp på min lista över vad jag ville ta del av här. Jag har fått upp ögonen för att resa. Men jag kan också se och uppskatta bra saker med Sverige (Ahlgrens Bilar! Haha!). Mexico är verkligen annorlunda och Playa del Carmen har en väldigt avslappnad livsstil. Att bo så här nära havet, det är livet för mig. Att kunna komma ner till havet och känna friheten när man vill, det kommer nog vara det värsta att lämna! En ensam strand på kvällen, en ljummen bris. Vattnet som är behagligt dygnet runt. Ca 27 grader. Stjärnklar himmel. Ljudet av lugna vågor som slår mot den vita stranden. Här är så vackert så det går inte att beskriva för att göra det rättvisa.
Jag är helt säker på att jag inte är säker på någonting
Längtar hem. Längtar inte hem. Vill aldrig åka hem. Vill åka hem nu. Nu direkt. Älskar Mexico, älskar människorna. Älskar naturen, HAVET! Avskyr Mexico, avskyr klass-skillnaderna, husen, lukten. Älskar nya möten, avskyr turisterna. Älskar amerikanarna, avskyr amerikanarna. Älskar hundarna som finns överallt. Fäller en tår för hundarna som finns överallt som jag inte kan göra ett enda skit för.
Är ensam, så ensam. Inser att jag alltid känt mig ensam. Oavsett hur många människor jag har omkring mig. Oavsett hur mycket jag går ut, eller inte gör det, så är jag ensam. Inser att det sitter i mitt huvud. Inser att jag gillar ensamheten, att jag söker mig till den. Problemet är att jag inte vet hur jag tar mig ut ur den när jag har tröttnat på den. När jag är redo att insupa nya möten. När jag är redo att lämna mitt näste en stund. Var sitter öppningen på mitt näste?
Vill bryta mig loss från mig själv, vara någon annan. En sån där allt faller naturligt. En sån där människa som vet vad denne vill, beslutsam och målinriktad. Som jag ser det är jag också beslutsam, passionerad -Tills jag tröttnar. Tills något nytt fastnar för mitt intresse.
Kanske är jag en utmärkt grubblare. Kanske borde jag bli filosof? Eller så är det bara en bortförklaring till att jag inte kan bestämma mig.
Jag vägrar att nöja mig med att spika sängar eller vända hamburgare. Det är en utmärkt lösning ett par månader. Jag älskar att jobba i fabriken på sommaren och tjäna en massa pengar. Men vad ska man göra resten av året?
Resa lite, plugga lite. Det är nog en ganska bra idé för en sådan som jag. Förhoppningsvis faller bitarna på plats under tiden. Känns bara som att man förväntas att vara utexaminerad, fått sitt drömjobb, veta var man vill bo, äga en egen lägenhet innan man är 25. Och just det. Under tiden ska man ha hittat sitt livs kärlek, som vill precis samma saker som du vill.
Follow threw -Nej tack, det är bra så.
Varför kan jag inte vara en kall bitch?
Vardag, eller något liknande.
Att det finns bra och mindre bra dagar, verklighet, trots att man är på andra sidan jorden.
Jag sörjer att inget blev som man tänkt sig. Du finns fortfarande i mina tankar. Varför funkar inte du och jag? Jag vet svaren längst inom mig. Du vet svaren längst inom dig. Men jag vill så gärna att vi skulle utvecklats åt samma håll, i samma takt.
Det gör ont. Så ont.
Att det finns bra och mindre bra dagar, verklighet, trots att man är på andra sidan jorden.
Jag sörjer att inget blev som man tänkt sig. Du finns fortfarande i mina tankar. Varför funkar inte du och jag? Jag vet svaren längst inom mig. Du vet svaren längst inom dig. Men jag vill så gärna att vi skulle utvecklats åt samma håll, i samma takt.
Det gör ont. Så ont.
Hola!
Hej vänner!
Den 19 november åker jag och min kära vän Emelie till Mexico. Där kommer vi att stanna ett tag. På hembiljetten står det 25 februari. Vilket äventyr det kommer att bli! Vi ska till ett ställe som heter Playa Del Carmen som ligger vid Cancun. Sydöstligaste kusten. Innan dess är det såklart sjukt mycket som ska fixas och grejas. Men när vi väl sitter där på flyget, då kommer det vara så coolt! Har igentligen så sjukt mycket jag skulle kunna skriva om. Men jag orkar inte. Just nu går min energi åt att kolla försäkringsbolag, prata med olika myndigheter, planera, lära mig spanska(!), osv osv osv... Så ni får ursäkta om bloggen är lite innehållslös. Nu måste jag rusa vidare!
Kärlek till er!
Playa Del Carmen
Cancun
Cancun
Shopping, fågelsång, grisar och en stridsvagn (en helt vanlig helg).
Goddag!
Igår var jag på shoppingtur i Göteborg med min underbara vän Emelie och hennes pojkvän och hans bror. Jag shoppade som en galning!
Vi var först på en outlet vid Kungsbacka där jag köpte tre par jeans från Acne för 1200 spänn! Det är mindre än vad ett enda par hade kostat till fullpris. Alltså ett riktigt kap. Jag hittade också ett par ballerinaskor från Björn Borg som jag såg sist jag var i Ullared med mamma men aldrig köpte. Jag har ångrat mig sen dess men aldrig hittat dom nån annanstans. Så äntligen hittade jag dom!
Sen köpte jag ett par svarta "gubbskor", en grå ullkappa till vintern, ett par svarta skinnbyxor (perfekt till stickat i höst), lite hårvård och accessoarer och några koftor. I´m ready for fall!
Nu blir det gröt resten av månaden. Eller spaghetti con ketchup à la Josefin. Fina grejer det!
Veckan som kommer börjar jag jobba redan kl5.45. Så det blir till att ställa om sig från att ha jobbat till 00.15 och inte börjat förrän på eftermiddagen.
Övrigt då? Tja, jag slog på TV:n för att jag trodde jag skulle få se när fågelsången åkte upp i rymden. Men jag var tio minuter för sent ute. Jag trodde att de åtminstone skulle ha nåt nyhetsprogram eller nåt men ack så fel jag hade. Det enda som kom till min beskådning var en rullande textremsa från svt24 där det stod att vädret inte skulle utgöra något hinder. Publicerat vid 21-tiden dagen innan. Men det bryr väl inte jag mig om! Jag ville veta hur det gick! Men det fick jag vänta med till sent på kvällen när jag kom hem.
Svininfluensan då? Jo då, den håller i sig. Självklart är det så att hysterin inte vore densamma om inte det hade varit för media. Och då menar jag den fina delen av pressen, så som Aftonbladet, Expressen och deras vänner och kollegor i andra länder, där nyheterna får slåss med saker som; "Så rik är din granne-här är hela listan över de du borde vara avundsjuk på!", "Peter hittade finger i räkorna, -Vi spydde fem gånger. Bilder på fingret inne i tidningen.", eller "Gå ner 5kg på 10 dagar med Apelsin-metoden. -Jag är lyckligare än någonsin!"
Men det är faktiskt lite läskigt att alla i Sverige som blivit allvarligt sjuka är under 30 år. Man får vara försiktig. En dag kanske man vaknar upp med ett tryne i ansiktet.
En sak till måste jag säga innan jag avslutar. När vi kommer hem från Göteborg håller vi på att köra på något som står mitt i en korsning. Vad är det? tänkte vi. Jo, en stor jävla rykande stridsvagn med tillhörande soldater varav en stod framför, vad nu det skulle hjälpa. Okej, vad har vi missat?! De hade nog ställt sig där för att den gått sönder vilket förklarar röken. Men vad gjorde de körandes i stan en lördagkväll vid tio? Bröt det ut krig medan vi var och shoppade eller vad var det frågan om? Läskigt var det iallafall.
Igår var jag på shoppingtur i Göteborg med min underbara vän Emelie och hennes pojkvän och hans bror. Jag shoppade som en galning!
Vi var först på en outlet vid Kungsbacka där jag köpte tre par jeans från Acne för 1200 spänn! Det är mindre än vad ett enda par hade kostat till fullpris. Alltså ett riktigt kap. Jag hittade också ett par ballerinaskor från Björn Borg som jag såg sist jag var i Ullared med mamma men aldrig köpte. Jag har ångrat mig sen dess men aldrig hittat dom nån annanstans. Så äntligen hittade jag dom!
Sen köpte jag ett par svarta "gubbskor", en grå ullkappa till vintern, ett par svarta skinnbyxor (perfekt till stickat i höst), lite hårvård och accessoarer och några koftor. I´m ready for fall!
Nu blir det gröt resten av månaden. Eller spaghetti con ketchup à la Josefin. Fina grejer det!
Veckan som kommer börjar jag jobba redan kl5.45. Så det blir till att ställa om sig från att ha jobbat till 00.15 och inte börjat förrän på eftermiddagen.
Övrigt då? Tja, jag slog på TV:n för att jag trodde jag skulle få se när fågelsången åkte upp i rymden. Men jag var tio minuter för sent ute. Jag trodde att de åtminstone skulle ha nåt nyhetsprogram eller nåt men ack så fel jag hade. Det enda som kom till min beskådning var en rullande textremsa från svt24 där det stod att vädret inte skulle utgöra något hinder. Publicerat vid 21-tiden dagen innan. Men det bryr väl inte jag mig om! Jag ville veta hur det gick! Men det fick jag vänta med till sent på kvällen när jag kom hem.
Svininfluensan då? Jo då, den håller i sig. Självklart är det så att hysterin inte vore densamma om inte det hade varit för media. Och då menar jag den fina delen av pressen, så som Aftonbladet, Expressen och deras vänner och kollegor i andra länder, där nyheterna får slåss med saker som; "Så rik är din granne-här är hela listan över de du borde vara avundsjuk på!", "Peter hittade finger i räkorna, -Vi spydde fem gånger. Bilder på fingret inne i tidningen.", eller "Gå ner 5kg på 10 dagar med Apelsin-metoden. -Jag är lyckligare än någonsin!"
Men det är faktiskt lite läskigt att alla i Sverige som blivit allvarligt sjuka är under 30 år. Man får vara försiktig. En dag kanske man vaknar upp med ett tryne i ansiktet.
En sak till måste jag säga innan jag avslutar. När vi kommer hem från Göteborg håller vi på att köra på något som står mitt i en korsning. Vad är det? tänkte vi. Jo, en stor jävla rykande stridsvagn med tillhörande soldater varav en stod framför, vad nu det skulle hjälpa. Okej, vad har vi missat?! De hade nog ställt sig där för att den gått sönder vilket förklarar röken. Men vad gjorde de körandes i stan en lördagkväll vid tio? Bröt det ut krig medan vi var och shoppade eller vad var det frågan om? Läskigt var det iallafall.
Nån som vill byta en förkylning/svininfluensa mot nåt mer humant?
Hej civilisationen!
Jag är Sjuk med stort S. Underbart hur lätt det är att bli sjuk när man inte sover ordentligt.
Stockholm var underbart! Vi strosade rundor i gamla stan och på nån annan ö(?) som låg bredvid. Vi var på Grönan och åkte skojsiga karuseller (som jag har längtat efter det!). Och vi var på fest på 23:e våningen i ett "torn?" på medborgarplatsen. Det var en fantastisk rund(vad har det med saken att göra?) lokal med glasväggar och balkong runtom hela med utsikt över hela stan! Senare på kvällen gick vi till Berns. Det var också ett väldigt fint ställe beläget vid utkanten av Stureplan(tror jag). Det enda jag saknade från helgen i stan var shopping på NK. Men jag var inte så rik ändå så jag hoppas på att det blir fler resor dit med min kära systeryster.
Kom för övrigt att tänka på världens roligaste idé! Tänk om vi alla syskon (systeryster, truckförarbrorsan, bilmekarbrorsan, jag) hade åkt till Liseberg nån dag! Det hade ju varit superduperroligt! Vad säger ni?
Berns
Berns salonger
Söder Torn på medborgarplatsen
Jag är Sjuk med stort S. Underbart hur lätt det är att bli sjuk när man inte sover ordentligt.
Stockholm var underbart! Vi strosade rundor i gamla stan och på nån annan ö(?) som låg bredvid. Vi var på Grönan och åkte skojsiga karuseller (som jag har längtat efter det!). Och vi var på fest på 23:e våningen i ett "torn?" på medborgarplatsen. Det var en fantastisk rund(vad har det med saken att göra?) lokal med glasväggar och balkong runtom hela med utsikt över hela stan! Senare på kvällen gick vi till Berns. Det var också ett väldigt fint ställe beläget vid utkanten av Stureplan(tror jag). Det enda jag saknade från helgen i stan var shopping på NK. Men jag var inte så rik ändå så jag hoppas på att det blir fler resor dit med min kära systeryster.
Kom för övrigt att tänka på världens roligaste idé! Tänk om vi alla syskon (systeryster, truckförarbrorsan, bilmekarbrorsan, jag) hade åkt till Liseberg nån dag! Det hade ju varit superduperroligt! Vad säger ni?
BernsBerns salongerSöder Torn på medborgarplatsen