josefinssåkalladeliv

Jag borde igentligen gått och lagt mig för många timmar sedan.
     Något håller mig uppe.
     Jag vet inte riktigt vad.

Känner mig lite... Melankolisk.

Kämpigt kämpigt. Det kommer att fixa sig. 
    Jag får inte låta det dra mig ner.

Så mycket skönhet där ute.
Så mycket lycka.

Så mycket kaos i mitt liv. Så som det alltid är.

Jag är ingen organiserad människa. Men så länge jag litar på mitt klara sinne kommer jag att klara mig.

Kontrasterna är stora. Kanske är det de som gör det lättare att se förbi allt ytligt skräp?
Man tvingas se det vackra. De lyckliga.

Vad är väl en bal på slottet?
Den är säkert trist och tråkig. Och helt jävla underbar.

Jag säger inte att jag är bitter. Jag säger inte att jag inte gillar där jag är. 
    Jag säger att jag njuter av varje dag i mitt liv, men jag vägrar att nöja mig. 
    Jag säger att jag en dag SKA på den där jävla balen.