The Josefin Dahl show
"Rocky Montain SOCKA. Perfekt för att värma fötterna."
Åh fan.
Jag vet inte hur de tänkte där, men fötterna är det ställe jag oftast har sockor/strumpor/håsor på.
Men det är ju underbart att de förtydligar detta.
Så att man vet.
Hett tips från coachen aka Jysk.
Har för övrigt hakat upp mig på världens bästa låt/bit/truddelutt(ja men hur fan stavas det då?!).
"Julen är här. Och lyser frid på jorden..."
Men jag vill inte ha varken jul eller frid.
Fridfull. Fy fan vad tråkigt.
Jag känner mig som när man var liten och mamma bad en springa ett varv runt huset.
Möjligt att jag bara laddat mina batterier lite för mycket.
Om man nu kan göra det.
Så har jag gjort det.
Jodå. Så. Att.
Peace out gangstaz!
(=Ärtor ut gangsters.)
Bananskals-halt
Varför i hela fridens namn säger man glas-halt?
Jag menar, glas, är det halt det?
(När man googlar glas-halt får man upp denna bilden. Det tyckte jag var lite roligt.)
Hur ofta går man och halkar på glas egentligen?
-Oj, jäklar!
-Vad hände?
-Nej det är det här glaset. Det är så fruktansvärt halt förstår du.
Det händer ju inte så ofta.
Kanske är det för att det blir halt när det är diskmedel på. Men då är det ju diskmedlet som är halt.
Då borde man ju säga diskmedelshalt.
-Jäklar vad halt det är.
-Det är fan diskmedelshalt på vägarna nu alltså!
Jag vet inte.
Det ligger inte riktigt bra i munnen på något sätt.
Inte som strrrösockerrr. http://www.youtube.com/watch?v=Wc3-AyPLa6I <- Muy roligt om skånska dialekter.
Diskmedel är nog skitäckligt att ha i munnen överhuvudtaget.
Nej jag har nog inte hört en enda som har halkat på glas.
Jag tycker att vi gemensamt börjar säga bananskalshalt istället.
Det är faktiskt roligare.
Lite sånt jag tänker på en lördagsförmiddag när jag troligen fortfarande är full från igår.
Och i förrgår för den delen. Ooh gå loss.
Så går det när man har rajtan-tajtan-skorna på.
Jag ska nog gå och lägga mig igen.
Men inte drömma att jag matar en häst.
Med fucking jävla gräs.
För det var den tråkigaste drömmen jag haft och troligen enda gången jag blev glad när alarmet väckte mig.
Maybe three seconds is enough for my heart to quit it.
Ibland förstår jag mig inte på er män.
Varför ska ni krångla till det så?
Sluta jiddra. Börja trolla!
Boys boys boys
Det är en himmelens bra kväll!
Imorgon är det julafton. (Julafton! What?)
Jag har jobbelijobbat färdigt för flera dagar.
Och finelifinaste hundelihunden är här med mig.
(Okej det räckeliräcker med Flanderspratet nu Josefin.)
Livet går upp och ner.
När det går ner ser jag inte mer.
Men se inte livet så allvarligt, säger hon till mig.
Det skrattar åt dig, så skratta med det.
När jag tittar upp är det lång väg kvar.
Men med
en
dag
i
taget,
och
ett
ord
i
taget
kommer det att ordna sig.
Det finns något bra för mig.
Känslan finns fortfarande kvar.
Sitter i ett hål i marken.
Den enda utvägen är uppåt.
På väggar som krymper klättrar jag upp.
Jag vill aldrig bli som du.
Jag kommer aldrig ifrån. Men ingen ska säga att jag är du.
Du skulle hellre se mig dö om det var dig det hängde på.
Du sa att du levde för mig. För henne. För de. Men för ingen har du funnits.
För ingen har du kämpat.
Du.
Jag får leva med konsekvenserna av dina handlingar.
V a r j e d a g gör jag valet.
Valet att inte vara du.
Jag kommer att bli något enastående.
Och du kommer inte ha något med det att göra.
Mitt liv just nu doftar friskt som efter ett sommarregn.
Jag kan andas igen.
Undrar ni förresten över rubriken?
Uppmärksamma fans märker att den inte har någon relevans med innehållet i texten.
Det är helt sant.
Ha en riktigt smaskig jul!
Skumtomtar åt alla.
Skumma tomtar undanbedes vänligen men bestämt.
Puss
Steg för steg.
Jag har iallafall bytt jobb. Två gånger. Krockat bilen. Skrotat den. Samt lite annat smått och gott som inte är värt att nämna här.
Jag kämpar på.
Magnus, jag är oerhört tacksam för din hjälp.
Det är viktigt att drömma.
Det är viktigt att ha mål.
Men när man befinner sig i en brant uppförsbacke så får man fokusera på att ta sig upp innan man kan kika efter vad som kommer sen.
Ett
steg
i
taget.
http://www.youtube.com/watch?v=IZUbIrf_xOA
Ensam är stark. Men starka tillsammans är starkare
Jag är tacksam för er. Mina kära. Mina fina.
Gravity can't forget to pull me back to the ground again
Jag orkar inte låtsas. Jag är slut.
Försöker ta en dag i taget men står inte riktigt ut med mig själv.
Lever dessutom två liv. Ett på vardagarna där jag håller mig undan från omvärlden och helst inte pratar med någon. Och ett annat på helgen där jag festar och låtsas som att allt är toppen. Det blir inte så bra. Har bla tappat bort min telefon. Så alla ni som läser detta, jag har inga nummer kvar! Numera har jag mitt "tillfälliga" nummer. Det kommer troligen inte vara tillfälligt då min telefon inte verkar synas till någonstans. Så kära ni, hör av er till mig på något sätt. Vill ju inte lämna ut mitt nummer till alla sådär. [email protected]
Imorgon är det torsdag.
Torsdag.
My friend of misery
Jag förstår hela den här grejen med att man måste ha motgångar för att nå framgångar.
Efter regn kommer solsken.
Jag fattar det.
Men när fan slutar det regna? När slutar det försurna allt i dess väg?
JAG ÄR SÅ JÄVLA TRÖTT NU!!
Har sovit hur mycket som helst. Är fortfarande så oändligt trött. Oändligt.
Hur gör man?
Överlever tills det blir lättare?
Men hur överlever man?
Det finns ingen energi kvar. Ingen till mig själv. Ingen att ge bort.
Tyckte ni att detta var ett tråkigt inlägg?
Dra då åt helvete!
Om det bara känns meningsfullt att läsa och kommentera när jag skiver om fucking jävla tosselilla eller andra meningslösheter så kan ni dra. Då behöver jag inte er här!
Am I really just a negative creep?
Genom hela livet.
Det var länge sedan.
Men mitt golv börjar sakta men säkert försvinna under mig.
Jag vill vara liten och sitta i mitt fönster och lyssna på mina storebröder som har kompisar hemma och får vara uppe hur länge som helst.
Jag vill leka med lego och leta efter en röd fyra försiktigt så inte mamma kommer och skäller på mig för att jag inte sover.
Jag vill titta på julkalendern på morgonen tillsammans med min kära syster.
Och sedan titta på den igen på kvällen.
Det var egentligen inte så enkelt. Men det var iallafall väldigt lång tid tills man var vuxen.
Nu finns det ingen annan att skylla på för de val du gör. Alla möjligheter finns och det är bara dig det hänger på. Du är din bästa tillgång.
Eller din värsta fiende.
Play a song for me
And the ancient empty street’s too dead for dreaming
Hey! Mr. Tambourine Man, play a song for me
I’m not sleepy and there is no place I’m going to
Josefins förträffliga humor. Strikes again!
Nu är jag i farten igen.
Eller farten och farten. Befinner mig snarare i ett tillstånd av.. Ja.
Typ, låt mig skriva en massa om ingenting så att jag slipper gå och lägga mig för att jag är en barnrumpa som envisas med att vara uppe så länge som möjligt.
Lite så, känner jag.
Inte riktigt för att jag vet vad det här begreppet ingenting ska innehålla.
Ingenting kan innehålla en hel massa.
Tjejer säger det till sin kille när hon tycker att han borde veta varför hon är sur men ändå frågar vad det är. Advokaten svarar med det på frågan om vilket straff förövaren av ett brott ska ha.
Och mäster skräddare kommer till slut fram till att det är just ingenting som det bidde till den gamle mannen.
Mäster skräddare är ju faktiskt en av världens bästa sagor.
Alldeles. Alldeles... Underbar!
Fast det är ju Askungen. As-Kungen. Innan hon har klätt sig för balen.
Klätt sig.
Klä sig.
Klä ut sig.
I helgen ska jag på halloween fest.
Då ska jag klä ut mig.
Det är hemma hos mig vi ska ha fest/hollabaloo/trevlig tillställning.
Hos mig och Emelie.
Vi bor på samma ställe.
Får se hur jag ska ta mig dit och hem. Kan kanske prata med dom däringa mössen.
Dom brukar vara ena riktiga hejare på sånt där.
Cateringfirmor, släng er i väggen! Jag har numret till Askungemössen!
Men men, sånt där brukar ju lösa sig. Om inte annat kan man säkert sova där.
Ingenting. Man kanske skulle klä ut sig till det på Halloween? Hmm. Blir nog svårt.
Vad ska man ha för accessoarer liksom? Nej det blir nog för tungt. Man vill ju lätta upp stämningen.
Nej ni ska få se vad det blir. Om lördag.
Askungen förresten.
As-Kungen.
Kungen av döda djur.
Det vill man ju verkligen inte vara. Och definitivt inte heta.
Det är ju mycket värre än Ask-ungen.
Tur att det inte var det dom menade.
Men det vet man ju inte.
Fast det verkar ju ologiskt att ge en flicka ett namn som KUNGEN av döda djur.
Då borde det mer vara Asdrottningen.
Eller Asprinsessan.
Det låter ju skitlöjligt.
När jag var liten och hörde den här sagojävern så blev jag alltid så konfunderad när man kom till den här delen när styvsystrarna ska prova skon och den är för liten.
Då ska dom börja skära av(!) delar på foten så att den blir mindre.
Den ena skär av en tå och den andra hälen.
(Hälen kallar man den nedersta delen på hamburgerbröden på Mc Donalds. Det tycker jag är väldigt obehagligt.)
Det jag alltid tyckte var orimligt var inte det faktum att dom SKAR AV sig delar av foten.
Nej nej.
Utan att när dom stoppade ner foten i skon så skulle det ju komma en massa blod på skon!
Det är ju helt orimligt!
Skon blir ju förstörd!
Ja jag säger då det.
Det var kanske tur att det inte var våldsammare än Nalle Puh man tittade på när man var liten.
Annars hade man kanske varit ännu mer wacko.
Om det nu är möjligt.
Ja man kanske hade varit wacko på ett dåligt sätt.
Jag är ju faktiskt bara väldigt underhållande.
Men det får ni läsa mellan raderna.
För det är ju ingenting som man säger bara sådär.
Vem tror jag att jag är igentligen?
Och det ska jag säga dig, att det vet inte jag.
Men om någon har en idé så är jag idel öra, om nu någon fortfarande vet vad det uttrycket betyder.
Jag hittade det i 70-tals facket, dammade av det och nu låter det nästan som nytt.
Nästan.
Idel öra är nästan det vanligaste uttrycket år 2010.
Just efter ROFLMAO (Rolling On The Floor Laughing My Ass Off).
Men det är ju i princip samma sak.
Fuck it, I´m going fat.
Detta är ett trotsigt inlägg och är du en känslig läsare så bör du sluta läsa.
Nu.
Som kvinna/tjej/inte man, förväntas man vara hyfsat fit. Och det ska komma helt naturligt. 
Antingen ska man älska att träna och/eller så ska man inte äta nånting.
Ingen av de föregående alternativen stämmer särskilt bra på mig.
Jag älskar att dansa. 
(tecken för att dansa.)
Men eftersom det är en liten skithåla jag bor i så är det ett högst begränsat utbud det rör sig om här.
Men vet ni vad? Nu skiter jag i det!
Jag vill inte ut och springa.
Jag vill inte ut och gå!
Jag vill inte röra på mig.
Jag vill bara sitta här och ta en ballerina till och gå(ta bilen) till jävla svensson-hemmakväll och köpa en massa godis som jag inte behöver. Jag är trött på att ha dåligt samvete på kvällen för allt jag inte borde proppat i mig.
Förra året vara jag smalare än smal.
Nu är det fanimej inte mer än rätt att jag får ha en tjockis-höst.
Så om ni ser mig på hemmakväll eller när jag tar en tredje gång av någon buffé någonstans, döm mig inte.
Jag har bara en tjockis-höst.
Okej?
Förmodligen tar jag mig snart samman och tröttnar på tjockis-Josse.
Om inte så får ni säga till när jag börjar likna en rysk docka. 
Innan dess?
Sod off och ge mig mera godis!
Jag älskar.
Jag älskar er alla. Jag har så mycket kärlek.
Till er, allt, livet.
Världen är vacker och luktar så gott.
Om du tittar på avstånd och inte letar under ytan på allt.
Jag måste gå och lägga mig.
Ska snart upp och jobba.
Men fan vad jag är sugen på lussekatter.
Vem fan dricker mellanmjölk? Jaha. Alla.
Tjohejsan!
La vita è bella!
Livet är underbart!
När man inte tänker.
Bara gör.
Inte tänka på allt som måste fixas. Inget hjälper av att man sitter och grubblar.
Man kommer ju aldrig fram till något bättre än det första man tänkte.
Palla ha en plan för hur hela ens liv ska se ut. Palla nöja sig.
Jag har en plan, men den är ingen mellanmjölksplan.
Jag blir nog fan aldrig nöjd.
Men hellre det än att vakna upp i ett hus i en liten sliten håla med en sliten man och ett monotont meningslöst jobb.
Nej nej.
Mellanmjölk är ingenting för mig.
Jo då. Så att.
Fredag!
Underbara nyheter idag.
Inte alls faktiskt.
Faktiskt mycket mycket jobbiga nyheter.
Men imorgon är det fredag.
Och då blir det en kväll utan några som helst bekymmer.
Låt mig. Låt stå.
Ghostbuster
Mitt minne väljer att ha storstädning vid de mest bisarra tillfällen.
Jag orkar inte med flashbacks. Mitt liv har gått vidare. Jag har gått vidare. Jag kan inte förstå att du lever vidare som att ingenting har hänt. Du träffar nya människor som inte vet allt om dig. De bildar sig en annan uppfatting. Du får dom dit du vill. Och dit du vill är alltid samma sak. Tyck synd om mig! Du är tragisk. Du är patetisk. Och därmed har du återigen fått mig dit du vill. Jag äcklas.
Vad vill detta mig? Har det inte orsakat tillräckligt mycket smärta?)
Jag vetefasen vad jag ska skriva idag igentligen.
Jag grubblar när jag är ensam, och är säkert ganska ytlig när jag är bland folk.
Kontrasterna är stora, men det är nog så jag vill ha det.
Jag sitter i mörkret.
Mitt i natten.
Och fullständigt begraver mig i vemod.
En ensam tyst stad. Bara vinden hörs sucka mellan husen.
Det är då jag längtar till havet.
Det är då jag vill stå ute på däck mitt i natten på en stor öde färja och titta ut över det svarta havet.
Det är på natten allt känns möjligt.
Det är då du kan drömma dig bort i gränslandet mellan sömnlöshet,dröm och verklighet och gömma dig i ett varmt dunkel.
Det är ljuset, inte mörkret som skrämmer mig.
I ljuset kan du inte komma undan.
Allt är påtagligt och verkligt.
Alla konturer är skarpa.
Undrar om det är därför som jag vägrar att skaffa linser och bara sover ett par timmar per natt...
Så att dagen åtminstone blir lite suddig och oskarp.
Jag vill inte se klart.
Jag vill inte upptäcka något som jag inte är redo att upptäcka än.
Jag vill inte förstå.
Ojojoj vilket inlägg!
Just nu måste jag sova ett par timmar innan jag ska jobba.
Ses snart alla fans!
23 år och okysst. Eller ja.
Det var en mycket trevlig kväll. Frida, Kim och Angeliqa kom hem till mig och Emelie.
Vi satt och traggade strunt, så som bara vi kan, och hade det allmänt underbart.
Jag kan säga att min födelsedag var en av få riktigt bra.
Sen gjorde ju det faktum att man fick höra den danska underbara versionen av födelsedagssången/låten/biten/visan/truddelutten/tjohejsan "...med dejlig chokolade og kager til." hela kvällen ännu grymmare.
Top notch! Fem av fem toasts.
På lördag blir det lite svirande/holabaloande/tjoande och tjimande i Malmö. Dock är det en helt FRUKTANSVÄRD dålig timing för Fridassystersbarns dop. Fjärt med.
Låt oss bena i den här situationen
Idag tänkte jag skriva ett tråkigt inlägg.
Nu har jag ju faktiskt varit himmelens skoj ett tag, och jag vill ju inte att ni ska bli bortskämda med min förträffliga humor/brist på sådan.
Okej, vad är då det tråkigaste som finns att höra någon berätta om...?
En sak som kommer högt upp på listan är andras drömmar!
Så därför tänkte jag berätta om min dröm.
Såhär var det då.
Jag har jobbat sex dagar denna veckan och sovit minimalt.
(Minimalerna var för övrigt det enda bra svenska kyrkan har gjort, och det skojsiga hade ingenting med denhäringa "gud" att göra. Nåväl, tillbaka till historieberättandet.)
När man sover en sisådär 4-6timmar per natt (jag behöver så många som möjligt. Klart att tolv timmars sömn är rimligt?) så blir man lite lätt hängig, förvirrad och desorienterad.
Man blir lätt sjuk och linjen mellan sömn, fantasi och verklighet är inte lika skarp som vanligt.
Jag var täppt i näsan och lite allmänt snurrig.
På natten drömmer jag att jag ska göra en massa trixande, volter och dyl, i en stuga mitt ute i ingenstans. Omgivningen blir sjukt imponerade men jag börjar få panik när jag inser att jag inte kan sluta snurra(!).
Jag ropar: "Jag gör ingenting! Jag är besatt!"
Det börjar bli svårt att andas eftersom anden/vålnaden/djävulen/hin håle/Ika i rutan tar över mig mer och mer.
Nu hänger jag bara uppochner i luften och försöker gripa tag i något.
Då vaknar jag.
Jag kan fortfarande inte andas och får panik.
"Shit jag är verkligen besatt!" tänker jag, och börjar ringa till folk klockan tre på natten.
Till slut svarar Angeliqa och undrar vad fan det är frågan om.
"Visst är jag inte besatt?" frågar jag henne.
Hon svarar trött, "Nej Josse, ta ett glas vatten och gå och lägg dig."
Jag går och hämtar Emelies katt i vardagsrummet som även han undrar vad fan det är frågan om.
Jag lägger honom bredvid mig men måste vända mig om eftersom jag tycker att han stirrar konstigt på mig.
Jag vet att jag är lite sjuk i huvudet, men det är väl lika bra det. 
Jag behöver en bävernylonoverall att använda som frack
