josefinssåkalladeliv

Hej hopp!

Det är en himmelens bra kväll!

Imorgon är det julafton. (Julafton! What?)
 
Jag har jobbelijobbat färdigt för flera dagar.
Och finelifinaste hundelihunden är här med mig.


(Okej det räckeliräcker med Flanderspratet nu Josefin.)



Livet går upp och ner.
När det går ner ser jag inte mer.
Men se inte livet så allvarligt, säger hon till mig.
Det skrattar åt dig, så skratta med det.
När jag tittar upp är det lång väg kvar.
Men med
en
dag
i
taget,
och
ett
ord
i
taget
kommer det att ordna sig.
Det finns något bra för mig.
Känslan finns fortfarande kvar.
Sitter i ett hål i marken.
Den enda utvägen är uppåt.
På väggar som krymper klättrar jag upp.

Jag vill aldrig bli som du.
Jag kommer aldrig ifrån. Men ingen ska säga att jag är du.
Du skulle hellre se mig dö om det var dig det hängde på.
Du sa att du levde för mig. För henne. För de. Men för ingen har du funnits.
För ingen har du kämpat.
Du.
Jag får leva med konsekvenserna av dina handlingar.
V a r j e  d a g gör jag valet.

Valet att inte vara du.
Jag kommer att bli något enastående.
Och du kommer inte ha något med det att göra.


Mitt liv just nu doftar friskt som efter ett sommarregn.

Jag kan andas igen.

Undrar ni förresten över rubriken?
Uppmärksamma fans märker att den inte har någon relevans med innehållet i texten.
Det är helt sant.

Ha en riktigt smaskig jul!

Skumtomtar åt alla.

Skumma tomtar undanbedes vänligen men bestämt.


Puss