josefinssåkalladeliv

Nu har jag jobbat sista dagen på min killervecka! Jag har jobbat sedan förra söndagen, endast en ledig dag, och jobbat till klockan ett på natten varje dag. Imorgon är jag ledig, sedan jobbar jag tre dagar till och sedan är jag ledig två dagar. Hängde ni med?Nåväl, nu först börjar jag lära känna de jag jobbar med så smått. Det är så himla tråkigt innan man "kommer in i gänget". Det tar lite extra tid när man har ett ultrastressigt jobb där man måste ha 200% fokus på det man gör.

Jag har för övrigt den stora nyheten att berätta för er;
jag har fått frågan om jag vill vara fadder till mitt nyfödde brorsbarn, Mr V! Självklart sa jag JA!
VILKEN FANTASTISK GREJ!
Jag är helnöjd med att ha det som jag har det, är det inte perfekt? Tre små brorsbarn och ett stort. Eller ja, hon är ju inte stor, men ÄLDRE än de andra. Sju år närmare bestämt. Alltså, inga egna barn inom synhåll. Och så tror jag det förblir. Visst, jag kanske ändrar mig om tio femton år, när jag har gjort allt jag vill och känner mig mogen. Men för nu, och all överskådlig framtid, så är det här alldeles perfekt som sagt!

Nej nu måste jag sova ett par timmar innan jag ska upp i ottan och ta till vara på min lediga dag! (Allt som är innan klockan tre på eftermiddagen betyder ottan för mig nu när jag har jobbat kväll och inte kommit i säng förräns vid fyra, fem. -Det som andra kallar ottan.)

Ha det underbart töser och pågar!

Middag hos brorsan. Det bidde ingen middag. Vad bidde det då? Det bidde fika! KANELBULLAR, daimtårta, snickerstårta, gräddtårta, havrerutor med kanel (supergoda) och hallonsaft! Jag älskar fika!
Jag har världens gulligaste brorsbarn! Det är makalöst skoj nu när de pratar som bara den! Mr S säger "Leiker mä bilar" på bred skånska och Ms W säger "Klat W ha tårta" (Klart W ska ha tårta) när hennes pappa busar med henne och föreslår en macka istället för tårta. Mr V säger inte så mycket, än. Men han är knappt två veckor gammal. Han är så liten och mjuk och fantastisk.

Sitter och lyssnar på Amy McDonalds This is the life. Jag är nog sist i världen att förälska mig i låten. Jag vilade ett par timmar tidigare ikväll så nu kan jag inte sova. Men vad gör det? Imorgon och kommande dagar jobbar jag kväll, vilket innebär att jag inte börjar förrän halv fem eller så (och jobbar till kl 1!).

Igår kikade jag på Let´s Dance. Morgan var programmets överraskning. Han var ju bra! Kommer ihåg honom tillsammans med Lasse i barnprogrammet Tippen! När de hade en tennisboll som åt upp en röd liten boll. DET var bra barnprogram det! Lite svårt att förklara för att göra det rättvisa.

Om ni vill ha fler flashbacks på ämnet barnprogram-90tal har jag en hel uppsjö. Vad sägs om julkalendern med han som bodde i en gran och pratade i telefon med en kotte (kotten var telefonen alltså). Eller sommarlovsprogrammet Salve, där en kille kommit till medeltiden med sin moppe. Eller Kloak, syrran kommer mest ihåg det som läskigt. Höna Pöna med ormen från paradiset som försökte kränga äpplen. "Äpplen, här var det äpplen. Finfina äpplen!" Hajk där det enda roliga var tecknade Bo-ko. Hugo på morgonen där man kunde vinna en jättestor seg råtta (såg äcklig ut!). Felix och Fenix med Robert Gustavsson, riktigt bra. Täppas, kommer bara ihåg att han står i ett stort växthus och pratar med blommor, och krokodilen som ror en eka-en leksak som Täppas skruvar upp i slutet av varje program. Han som målar i filen på lunchrasten. Tummen. Läskiga Simpor och grodfötter.Bokstavståget "Ajöken ajöö. Vart ska vi åka?". Midnattssagor med byn i miniatyr med tåget som åker förbi om man har tur. Lillstrumpan och Systeryster som bestod av två raggsockor som bodde i en kartong. Jag kan fortsätta i evigheter. Och tar man upp ämnet reklam är jag oslagbar. De äro memorerade i detalj. Vad nu det ska vara bra för. "Dem här bladen, de friterar vi..." "Det är ju inte bladen vi friterar!" "Men varför står vi då i den här djungeln?!" En gammal goding till chipsreklam. Eller varför inte reklamen mot besprutad mat? "Vad gör du?! Du kan ju inte spruta GIFT på maten?!" "Men det har alla här inne!" (befinner sig på en restaurang, mannen med gift vänder sig till mannen bredvid) "Gift?" "Ja, lite grann kanske." Vilken enorm källa till kunskap man är. Eller bara en tjej som tittade på tv med syrran alldeles för mycket...

Om man skulle ta och sova en stund eller två.

Då var det gjort. Första hålet lagat. Med bedöving. FY vad jag var nervös! Var det så farligt då? Nej naturligtvis inte. Det var helt okej. Jag försökte att inte titta så mycket på sprutan dock. Känns lite suspekt att få en spruta i flabben. Bedövningen gjorde att jag kände mig som de där afrikanerna som har skålar i underläppen för att den ska bli större och större.
Men nu är jag återställd och ska köra till jobbet om en halvtimme.


För övrigt suger det med en månads innestående lön. Visst, det är superbra när man har slutat. Men när man börjar gör man inget annat än att jobbar, men man är pank som en kyrkråtta (Har ingen aning om varför just kyrkråttor skulle vara fattigare än andra råttor. Hur bra ekonomi har en råtta överhuvudtaget?!). Jag som hade sparat en smärre förmögenhet av lönen från mitt förra jobb, trodde att jag skulle klara mig. Men att ta körkort, köpa bil, äga bil, tanka, leva, laga tand kostar tydligen. En smärre förmögenhet.

Det var underbart att åka skridskor igår! Däremot blåste det i 6000m/s så det var ganska kallt och man orkade inte åka så mycket...

På fredag ska jag äntligen träffa Emelie igen. Känns som tre evigheter sedan!

Idag är det riktigt kallt ute! Funderar på att åka skridskor med pojkvännen på tisdag när jag är ledig, om kylan håller i sig vill säga. Det var väldigt länge sedan jag stod på ett par skridskor så det ser jag fram emot.

Igår körde jag till brorsan och hälsade på deras nyfödda Viggo. Jag hade glömt hur små nyfödda är! Helt underbar var han ju förstås. Dessutom första gången en nyfödd bebis inte kräker på mig. Pluspoäng!
Brorsan lagade god middag som man blev proppmätt på, en ej helt ovanlig företéelse hos honom.
På lördag ska hela familjen dit på välkomstmiddag, det kommer bli skoj.

Idag har jag jobbat igen, och det gick BRA! Jag är på toppen-humör efter en sån här dag på jobbet. Äntligen, en självförtroende-boost!

Nästa vecka börjar träningen igen, underbart tänkte jag! Men, jag jobbar mest kväll då så för mig blir det ingen träning förrän veckan därpå. Men men. Jag kan trösta mig med ett tandläkar-besök åtminstone. Om de inte avbokar det i sista sekund. Det har ju hänt förut. Nej nu ska sätta mig med en massa filtar och en bra bok. Läser just nu Skuld som jag fick i julklapp av brorsan och hans tjej. Den är riktigt bra! Jag gillar inte kriminalromaner. Men den här har något mer!

Jag har funderat på det här med jämställdhet, feminism. Givetvis vill vi ha ett jämställt samhälle. Där man och kvinna har lika värde. Det är vi överens om. Och Sverige är bra på att kämpa för just det. Men är det inte dags att ta debatten ett steg längre? Att sluta kalla det feminism och kämpa för allas rättigheter? För vi är trots allt individer, inte endast ett kön. Att vi kvinnor slutar se oss som handlingsförlamade offer. Kom igen tjejer! Vad vill vi? Bli framgångsrika, visst, men sluta då snacka skit om andra framgångsrika tjejer, var glad för hennes skull och fokusera på ditt eget mål. Det blir ett himla armbågande om vi inte kan hålla varandra om ryggen och säga "Bra gjort!" nån gång då och då.
Titta på Blondinbella. Från början handlade hennes blogg om en tjej som kom från en bättre bakgrund, bodde i innerstan. Hon var en riktig pluggis. Trots det hade hon många vänner och gick på fester och roade sig som andra tonåringar. Hon hade en massa åsikter och bad inte om ursäkt för sig. Avundsjukan tornar upp sig över henne. Vilket gör att hennes blogg blir omtalad och välbesökt. Hon startar Blondinbella AB och tjänar storkovan på Sveriges avundsjuka. Ändå är hon aldrig elak. Hon baktalar inte andra tjejer, tvärtom. Men hon är ung, söt och framgångsrik. Och hon vägrar be om ursäkt för det. Det klarar Sverige inte av.

Imorgon är det julafton! Och jag är ledig!
Morgondagen ska firas, först hos pojkvännen, sedan hos storebror med mamma, andra storebroren och deras familjer. Det blir förhoppningsvis en heldag och kväll! På juldagen ska jag ut med underbara Emelie. Jag har inte så värst mycket att komma med idag. Min blogg strular lite, inläggen kommer inte upp på sidan. Förhoppningsvis ska det lösa sig snart. Hej svejs grus och gnejs!

Gnejs

Gosh! Jag har jobbat hela dan! Det är kämpigt just nu. Nytt jobb, nya rutiner. Vilket innebär inga rutiner. Stress, stress, stress. Så kan man sammanfatta min jobbsituation just nu. Kommer det bli mindre stressigt? Absolut inte. Men jag kommer att kunna hantera det. När jag har lärt mig mitt jobb. Förhoppningsvis inom en överskådlig framtid. Det är motigt att börja på ny kula. Att vara ny. Igen.

Min söta, underbara syster. Vad jag saknar dig! Jag är trött på att försöka övertala mig själv att saknaden jag känner innebär vuxenhet. Att vi inte kan vara tillsammans för alltid. Jag vill bara se dig, krama dig. Höra dig prata om dina issues, få dela med mig av mina. När vi blir vuxna och flyttar isär för gott så kan vi inte bo tre miljarder mil ifrån varandra iaf.

Detta är inget glatt, glittrigt inlägg. Det är just därför jag har dragit mig för att skriva i bloggen. För jag ville inte skriva om all ensamhet. Att jag bara jobbar och sover, hur intressant är det? Jag skulle kanske kunna komma på nåt, om jag verkligen anstränger mig, som intresserar er läsare lite mer. Men jag känner mig väldigt oengagerad i omvärlden just nu. Jag läser tidningen, jag ser på tv. Men det är inget som fastnar. Och hellre skriver jag ingenting alls, än att skriva någonting som känns falskt. Som inte alls speglar min vardag och vad som upptar mina tankar.

Men som många säkert vet så svänger mitt lilla humör lika snabbt som högrisk-aktier, så nästa inlägg kan lika gärna bli hur positivt som helst. Bara jag får tid och rum för att deppa och sura lite då och då, så ska ni se att den torra humorn och allt annat som är positivt med mig strax är tillbaka.

And in case I don´t see ya; good afternoon, good evening and good night!

Vi var i Köpenhamn. Jag, syrran och mamma.
På tåget dit satt ett gäng pensionerade/gamla/skrynkliga/gråhåriga män och drack "nubbe" och öl. En gubbe (hans gumma?) hade gjort mackor till alla i gänget som han delade ut. Det luktade gammal fylla i hela vagnen. Mack-gubben hade så mörk röst att man fick bullerskador. En alkis satt i andra vagnen men man hörde klart och tydligt när han deklarerade för alla att "Jag ska te Stockholm!". Lilla vän, tänkte jag, du åker på fel håll. Detta var klockan halv tio på förmiddagen men som ni förstår var det flera som inte tyckte det spelade någon roll för att ta sig en fylla.
Väl på bron var jag och syrran som ett par ungar som pekade och sa "Titta där!" stup i kvarten.
I Köpenhamn var det hur mysigt som helst med alla julljus. Vi gick längs Strøget och var inne i ett köpcenter som var ett helt kvarter och typ åtta våningar. Sedan käkade vi på en liten smockfull Italiensk restaurang. Jag köpte en mysig mörkgrå kofta på Zara och ett armband från Pilgrim. Pilgrim är ju för övrigt danskt så det var ju inte så dumt att passa på, priserna var ju lite lägre. Vi gick förbi Tivoli som var upplyst till tusen! Och på vägen tillbaka till stationen körde tre vita limousiner förbi. Jag fick dock bara med en på bild. En heldag!
Någon gång vill jag åka till där farmor och farfar bodde. De bodde i en liten rökig etta inne i Köpenhamn så länge jag kunde minnas. Jag har glorifierat minnena från de få gånger vi hälsade på där när jag var liten. Varken farmor eller farfar finns kvar, och vi vet inte ens om de har någon gravsten. Det känns tråkigt att jag inte hann lära känna dem innan de dog, men kanske var det lika bra det. Det går iaf inte att göra något annorlunda nu. Men det hade varit kul att få se var det igentligen var de bodde. Det ultimata hade ju förstås varit och få hälsa på i lägenheten. Nåväl, tider har trots allt varit, de går aldrig att få tillbaka. Kanske är det bara fånigt att försöka återskapa en bild som inte längre är densamma.

Yesterday was the day!
Igår köpte jag bil! En Renault Clio 93:a. Den verkar helt okej. Det är iaf helt underbart att äga en egen bil! Att kunna köra när man vill, vart man vill. Den har tonade rutor och en "remsa" på framrutan som det står "Tuning" på. Supertöntigt jag vet. Men det är faktiskt en bra bil för övrigt.

Imorgon bitti ska jag skjutsa ner syrran som ska börja jobba i Sälen. Hon ska vara där i fyra månader! Hur ska det gå för oss som alltid funnits sida vid sida? Nu ska vi börja leva våra liv på varsitt håll. Det känns fruktansvärt konstigt och det kommer att vara väldigt tomt.

Vi typ börjar bli vuxna eller nåt!

Bilder på bilen kommer snart. När det inte regnar konstant.

I lördags var jag på fest hos Emelie i Malmö. Det var en hellyckad kväll fast slutet sabbade det hela. Nåväl, vi tar det från början.
Jag åkte till Systemet och inhandlade dryck av dess olika slag. Sedan åkte jag till den stora metropolen Hässleholm där jag fick lystna blickar på min systemet-kasse av en alkis (som för övrigt var på samma tåg till köpenhamn föregående dag, se kommande inlägg). Därifrån åkte jag och Emelie tillsammans tåget till Malmö. Vi inhandlade en varsin baguette, som det fanns viss prutmån på, som väl var, eftersom vi inte hade tillräckligt med pengar. (De tog ju inte kort!)
Väl hemma hos Emelie inser vi att färgen som de målat om med luktar fisk! Emelie vädrar tills det är minusgrader och stormbyar i lägenheten. Sedan trillar alla in, en efter en.
Jag dricker mina julcider med glitter i (var tvungen att visa alla detta), och Emelies bror konstaterar att man borde kissa glitter... (Det kan jag informera att man inte gör, det kommer andra vägen.) Vi lyssnar på 90-tals hits som "Mr Vain", "No Limit" och "Cotton Eyed Joe" och sjunger med för allt vi kan och får massiva flashbacks (till när man var liten och brorsan spelade "coolaste musiken").
Runt tolv-snåret drar vi till KB (KulturBolaget dårå) och dansar till helt obegriplig värdelös musik, fast jag var nog ensam om att tycka detta. Emelie och Linnéa tar kort på Kitty som är där av någon outgrundlig anledning.
Jag tar bussen till stationen för att bege mig till Helsingborg där jag ska spendera natten. När jag är framme kommer jag på att nyckeln, ja den har ju syrran. Vad gör jag nu? Alla tåg har gått och jag kan inte ta mig någonstans. Det är svinkallt ute och efter att jag har frågat en busschaufför som gav mig en obegriplig vägbeskrivning tillbaka och försökt hitta nån buss som går dit men förstått att det inte finns ger jag upp och tar en taxi för fem miljoner. När jag kommer tillbaka in och hittat Emelie igen är jag av förklarliga själ inte på topp-party-humör. Så jag lånar nycklarna till hennes place och traskar dit i 78minusgrader. Jag sover två och en halv timme, tar första tåget hem och är hemma tre timmar senare.

Idag har jag varit i Helsingborg och tittat till brorsans läskiga katter. De var inte så jätteläskiga när man var själv och saknade Manson.
Mr Manson är då vår underbara katt som försvann för ett par månader (en evighet) sen.
Jag tyckte fasen inte om honom i början! Men han charmade oss alla, även om det tog ett tag längre för mig som inte har så mycket till övers för katter.
Han brydde sig inte om jag inte kelade honom. Men han hade inget emot om jag gjorde det. Han blev aldrig arg och man kunde klappa honom som en hund. Han var inte så ömtålig. Han kom från ingenstans och stannade hos oss nästan två år. En dag var han bara borta, lika plötsligt som när han kom. Vi letade, vi kallade, vi har inte ens slutat hoppas än. Jag intalar mig själv att skärpa mig. Det var en katt! Den kom och gick när den ville. Jag visste att han inte skulle finnas för evigt. Men jag trodde det skulle vara längre. Jag trodde att han skulle dö när han var gammal, eller åtminstone skulle vi veta när det hände. Det är inte så att jag har gråtit, men jag får tårar i ögonen när jag skriver det här och det gör ont när jag tror att han har kommit tillbaka och jag inser att så inte är fallet.

Idag har jag varit i Lund och träffat underbara vännen Emelie. Jag passade på att kika lite i affärer medans hon var i skolan. Det blev ett skärp, en lång väst i trikå att ha till leggings och polo, ett par vantar i mocka och en hel "låda" med ögonskuggor i typ alla färger, som jag letat efter. Vi käkade på McD (yeah) innan vi åkte hem med Mutti. Hem till Emelies päron, där vi drack oboy och jag hade ett mycket givande samtal med hennes pappa om hur deras hus var byggt. Han är störtskön den gubben! Sedan åkte Emelie till sin träning, som består av 70-80-90-tals gympa. Jag passade på att sola en stund innan jag åkte hem.

När jag åkte buss hem i lördags var det förresten inte så lugnt(!) som jag är van vid. Jag satt bakom en knarkarman som luktade helt vedervärdigt. Jag kunde/ville knappt andas! Vad sägs om att ta en dusch då och då? Tydligen inte. Han hade för övrigt någon form av klädesplagg som det stod young fashion på. Hur tänkte han? Han var varken ung eller speciellt fashion med sin rödorange skinn(?)jacka. Förmodligen tänkte han inte.
Bredvid honom satt en man med svettig begynnande flint. Han hade någon form av svart klump i håret intill sin begynnande flint.
Bredvid honom, på andra sidan mittgången, satt en man(?) med hästsvans och spelade någon helt absurd musik. Jag kunde inte komma underfund med om det han spelade verkligen var musik? Men hästsvansen diggade så jag kostaterade att det måste vara någon sorts "bonnamusik". Han skämdes inte ett dugg över att han spelade denna "musik" på högsta volym på mobilen för alla som ville (och framförallt inte ville) höra trots arga blickar från mej, en annan tjej och begynnande flinten.
Knarkarmannen hann med såväl knarkaffärer som en "fin pratstund" med sitt barn som var nåt år gammalt. Det fanns även ett par tjejer, ca 15år, som tyckte det var jättekonstigt att de inte kunde åka på en gammal tågbiljett från -99.
Resten av bussen var fylld av glada(?), högljudda ynglingar (som tidningen så fint uttrycker det) som förfestade på bussen tillsammas med de få människor som använde bussen som färdmedel.

Då var det måndag. Och jag har ETT JOBB! Jag börjar om två veckor. Behöver jag säga att jag är bäst? Nej för jag är så fruktansvärt ödmjuk.

Nu måste jag bara hitta en billig bil med. Jag ska ha en liten bil som är billig att äga för en ung tösabit som mej. Den ska vara besiktigad ganska nyligen (jag vill inte att den ska behöva besiktigas inom ett halvår iaf), den får inte kosta så mycket i inköp och den ska vara bensinsnål. Och skatten får gärna vara betald förresten. Så vad lämnar det för alternativ åt mig? Tja vad ska jag säga? Jag funderar iaf på en Renault 5. Den har alla kriterier. Sen kanske det inte är världen häftigaste vrålåk va. Men what the hack. Den skulle nog kunna passa mig. Vi får se vad jag får för påhopp av mina brödrar som kan ett och annat om bilar dårå. Bilmekarbrorsan skruvar ju faktiskt på nån Renault då och då. Även om han säger att det är skräp, har jag bestämt för mig. Fast han kanske inte skruvar på bilar som är lika gamla som jag själv?

Helgen har varit relativt lugn. Fredagen-älgstek hos bilmekarbrorsan, frugan hans och dottern. FRUKTANSVÄRT god mat. Dottern har fullständigt exploderat (lugn) i sitt tal. Hon är 2½år och säger numera hela meningar! Hon kallar mig numera Josefin istället för samma sak som byxor, namnet på deras hund eller nån form av sch-ljud. Och hon lugnade alla med att säga att tomten är snäll en miljon gånger. Jag sov över hos bilmekarbrorsans familj och dottern sa på morgonen att "Josefin sover där nere." Så söt så man får hål i tänderna.

Lördagen spenderades på köpcenter. Inhandlade kläder (mest basgrejer), en underbar väska (kopia på Mulberry på Wedins), en plånbok (hästhandlarplånbok, kallade min käre vän Emelie den...) och en pälsmössa.
På kvällen körde jag pojkvännen i pojkvännens bil till en fest och hämtade pojkvännen i pojkvännens bil senare. Hans bil läckte troligen för när jag gasade till och sedan släppte gasen pös den? Töntig bil som dessutom var svinsvår att få i backen på. Töntig bil det där med turbo och sånt. Nej snacka vet jag Renault 5. Det är grejer det.

Söndagen var oerhört innehållslös. Jag spenderade största delen av den på Blocket.

Idag är en riktig slappedag. Tandläkaren, eller snarare hans/hennes sekreterare, ringde igår och avbokade min tid som skulle varit idag. Istället får jag vänta till NÄSTA ÅR! Men tack som fan! Att det ska vara så svårt att få det överstökat. Det är inte första gången de jävlas(?) med mig.

Intervjun igår gick bra. Det var dock en gruppintervju så de (jag?) som "går vidare" har en intervju till framför sig. Efter det stack jag till baren för att fira en toppenvecka. Så mycket firande blev det inte. Däremot spelade Pete Thompson och The Great Decay en bra låt som jag inte har en aning om vad den hette.

Nu ska jag snart till träningen. Ska bara elda lite till så det är tropisk värme när jag kommer hem igen. Alla julljusen är uppe i fönstren nu. Mysigt.

Hittade fler bilder som handlar om hur man tar hand om sin bebis. Inte för att de här bilderna har någon som helst relevans med innehållet i detta blogginlägg. Men jag tycker de är kraftigt underhållande. Och jag behöver lite underhållning.

Jaha då har man körkort.
Halkan, teorin och uppkörningen har legat så tätt så när uppkörningen kom orkade jag inte vara så nervös. Jag tror jag var mest nervös för halkan, antagligen för att den låg först. Och jag var faktiskt mer nervös för uppskrivningen än för körningen. Sen hjälpte det ju inte att det var datorfel i hela landet så att min uppskrivning blev 50min försenad. Men det gick bra. Faktiskt så fruktansvärt bra att jag fick 63 av 65!! Fattar ni?! Två fel på hela jävla provet! Jodå. Så att. Och körningen då? Jodå, jag fick min lapp! När vi kom tillbaka sa uppköraren. "Ja det här gick ju bra." Jag kände väl detsamma men vågade jag tro att det gick SÅ bra? "Mm?" sa jag. "Du är LITE slarvig och använder blinkersen för tidigt." Tystnad. "Men det är ju inget som gör att du ska behöva komma hit igen. Grattis!" Jag blev så glad så jag höll på att börja böla. "TACK!" sa jag i falsett.

Så nu ska jag ta bussen till träningen (fristående). Grejen är att jag har tagit körkortet på ganska kort tid och särskilt i slutet har det varit väldigt intensivt. Så jag är inte ett dugg sugen på att köra bil just idag iallafall. Det får smälta in först.

Imorgon ska jag på arbetsintervju. Med ett körkort till mitt cv!
Och på torsdag ska jag laga en tand. Och träna.

Det händer inte så mycket denna veckan.

Träffade min underbara vän Emelie. Jag hälsade på henne i Malmö. Vi käkade underbar middag på Jensen. (Fy fasen vad de har fula serveringskläder anno 90-tal!) Vi var i tjugotusen klädaffärer och hittade en massa läckerheter! Jag hade ju inte en tanke på att man kan hitta något fint i Sveriges tredje största stad så jag hade såklart inte fört över några pengar till mitt "användarkonto". Nåväl, det är väl förhoppningsvis inte sista gången jag hälsar på min vän. Jag är förresten på jakt efter ett par snygga högklackade skor med platå. Gärna inbyggd.
Vi käkade lussebulle och drack julmust hemma hos henne och hennes bror i deras nya lägenhet. Samtidigt kollade vi på Extreme home make-over och förfasades över att alla program är upplagda på samma sätt och ultrasentimentala så man börjar böla varenda gång fastän man säger åt sig själv att skärpa sig.
Sedan blev det stadsbussen med en busschaufför som blev totalt nollställd över min destination (eftersom jag skulle byta till tåg osv, löste jag biljett för hela vägen). Han blev dock lite lugnare när han fick zonnummer att knappa in. När jag väl kom fram blev det att tokspringa till tåget som stängde dörrarna om mig. Så ett lite abrubt avslut fick vi dock. Men sedan kunde jag åtnjuta mig en åktur i den tysta kupén med den mest ljudliga tidningsbläddraren jag sett/hört.

Den extremt jobbiga killen i Extreme home...

Igår var det träning igen. Jag hade noll motivation innan men jag hade så kul! Tränade överslag med trampett (bilden, dock inte jag), tumbling (bara handvolter och rondater för mig), uppbyggnad handvolt och flickisar stående från trampetten. Det var en jäkla massa på träningen så det var kul med alla glada duktiga tjejer. Sista gångerna jag tränat har vi bara varit tre, fyra stycken.

Halkan. Kan jag säga annat än att jag regerar? Skoj att köra bilen själv. Jag klarade det! Efter en runda med maximal rattning som resulterade i en, märk väl, genomkörning av lastbilen/skynket(!)/pinnarna så fixade fröken Dahl det (som lärarna envisas med att kalla mig). Kändes totalt ologiskt att Niklas, körläraren, kallade lastbilen/älgen för skynket dock! Det var liksom en stålanordning där det hängde ner stålpinnar (vadderade till max såklart). "Ser du skynket där borta?" "Va? Nej, vadå skynket? Jag ser bara några pinnar...?" "Ja det är dom jag menar." Varför inte kalla dom, ja typ pinnar kanske? Skomt. Omkörningen av traktorn i svängen, oj "traktorn", var dock svårast. Jag snurrade ett par varv men fixade fasen det, nästan, andra gången (tredje?). Jag bara touchade traktorn liite precis i slutet. (Den var ju så låång.)

Men allt det här var ju efter att smärre panik hade brutit ut hos fröken efter att inte fått ner handbromsjäveln. Jag försökte med all min kopiösa kraft men den satt. Jag knackade på bilrutan till en kille som också skulle köra. Han gav mig det genialiska tipset: "Tryck på knappen." Men tack som fan! Jag har ALDRIG kört en bil innan! Efter att genit försökt med hela hans kopiösa(?) kraft kom en reperatör/vaktmästare/händig man till undsättning med orden "Har de spänt den så jävla hårt?" och tog sedan ner den. Efteråt förbarmade Niklas sig över att det var några jäkla spån som dragit åt handbromsen så den höll på att stryka med. Skönt att höra att dessa vänliga själar förargades med mig efter att jag suttit i en bil med en radio som säger: "Varsågod Josefin det är bara att köra fram." "Kom igen, kör fram till skylten." om och om igen när jag inte får ner pinnjäveln i mitten!

Niklas-körläraren var enormt bra. Han fick en att känna sig totalt avspänd (eller nja men typ) inför uppgiften. Han bjöd på sig själv, var superpedagogisk och var social på ett avvaktande sätt som jag gillar skarpt. Jag ogillar typen av sociala människor som är in your face. Alltså som gör att man känner sig obekväm.

För övrigt prövade jag krocksläden(läskig), fullglasögonen och att ta sig ut ur en uppochnedvänd bil vilket jag klarade med glans såklart! Fick lite rolig fakta på tal om fullglasögonen. Att alla går åt vänster när man är full! Sinnessjukt! Och att det är därför Australien och England fortfarande kör på vänster sida. De hade såna problem med fyllekörningar så om de hade bytt så hade, citat "folk dött som flugor" eftersom bilen drar åt vänster. Get it?

Jaha då var det måndag. Fyra (4) dagar till halkan! Körde för näst sista gången idag. Jag tyckte att det börja falla på plats men min körlärare är skeptisk. "Mer tempo! Mer jävlaranamma nu Josefin!" Gastar han åt mig varje gång. "Annars får du inget körkort!" Som om jag inte var nervös innan. Jag börjar dock fundera på om det är hans "taktik" att vara överdrivet aggressiv. Då kanske "uppköraren" inte blir lika skräckinjagande?


Jag har letat obönhörligt efter kalles randiga med banan i butikerna. Jag var tydligen den enda i det här landet som tyckte det var den godaste kaviaren ever! Och eftersom jag inte levde på Kalles randiga med banan i enorma mängder var väl inte omsättningen tillräcklig. Jag har ändå gjort mitt yttersta(!) för att ALLA ska smaka denna smaksensation. Men ack. Nu får jag nöja mig med originalet. I smyg endast. För har ni någon aning om hur FRUKTANSVÄRD kaviar-andedräkt luktar?

Ikväll sitter jag framför teven med en kopp kryddigt te och kikar på Halal-tv, som idag handlar om kvinnobilden i Sverige.
Den allas så hatade/älskade blondinbella är gäst. Vi får väl se vad hon har att bidra med i den förhoppningsvis intressanta debatten.

Zappade mellan debatt och ett annat debattprogram i fyran, nåt med Lennart Ekdahl var det iaf. I debatt satt Carl Hamilton och var "djupt kränkt" för att tjejerna i Halal-tv inte hade skakat hans hand pga deras religion. Han hade blivit så förbannad att han sa att de bordes skickas tillbaka till de jordhålor de kom ifrån. Jag tyckte det var mäkta underhållande när han sa att han tog starkt avstånd från det och Janne Josefsson frågade honom om han tog avstånd ifrån sig själv? Janne fick en ansträngd suck till svar.
Sedan var det frågan huruvida Alex Schulman med sin blogg 1000apor, var mobbning eller inte. En insändare direkt till programmet undrade hur mycket Alex fått betala för att de skulle göra ett inslag i debatt som handlade om honom. Bra fråga.

Idag har jag träningsvärk OVERALL! Det blev träning på frivolter igår på trampett och tumblinggolvet. Gick väl sådär. Somnade framför teven när jag kom hem och vaknade mitt i natten, helt förvirrad. Drömde förresten om att jag smet ifrån ett fängelse eller liknande på en skoter. Jag körde givetvis som en gud!

I eftermiddag ska jag klippa mig, sedan ikväll blir det slappa framför teven med en bra film, en god ost och kex.

På lördag ska jag köra lite med mamma, hälsa på mormor och sedan träffa pojkvännen. På söndag blir det underbar julmarknad.