Titta och njut!
Taget från kajen där båtarna går till Cozumel. Ön som ligger utanför Playa del Carmen.
Nyår, tolvslaget. Enligt traditionen i detta kvarter bränner de dockor som en symbol för att man ska lämna det gamla bakom sig. Hela gatan var full av dessa dockor. Titta vad söta tjejerna är i bakgunden!Vad skulle jag göra utan dig Emelie?
Då fick jag ett annat jobb en dag senare! Ett halvt kvarter från där vi bor. Jag skulle jobba fyra kvällar i veckan. Perfekt tänkte jag, äntligen går det åt rätt håll! Jag gjorde mitt jobb och folk gillade mig. Det gick bra!
Helt plötsligt blir jag hemskickad utan lön med beskedet att komma nästa dag. Nästa dag blir jag hemskickad direkt med beskedet att jag skulle bli uppringd. Detta händer aldrig. Jag får inte tag på människan hur ofta jag är där och frågar. Ingen kan säga någonting till mig. Jag mejlar men får inget svar. Emelie övertalar mig att gå dit båda två och ta en drink, för att visa att jag faktiskt inte bryr mig och har bättre saker för mig. En full man kommer fram till oss och frågar om inte jag jobbar här? Jo säger jag, i två dagar. När servitrisen kommer frågar han henne hur ofta dom byter på människorna där igentligen. Hon svarar "Ja tom den här tjejen jobbade hos oss en gång". Jobbade. En gång. Det var den bekräftelsen jag fick på att jag hade fått sparken. Ingenting om varför. Jag har fortfarande inte fått prata med chefen.
För att få lite grädde på moset så har jag även lyckats bli av med Emelies telefon. Min mobil har lagt av. Så jag fick låna Emelies extra-mobil. Jag lyckats bli av med den på två dagar. Jag är så innerligt förbannad på mig själv.
Allt gick så bra. Känns som värsta kraschen.
Men som Emelie sa angående den här märkliga jobb-händelsen, lätt fånget-lätt förgånget.
Det behöver faktiskt inte vara mig det är grova fel på.
Idag har jag skickat ett mejl och frågat om det finns någon möjlighet att börja plugga på distans redan nu. Min plan är ju att börja plugga när jag kommer hem. Men finns det möjlighet att börja redan nu underlättar det min situation rejält.
Jag får se hur jag gör med jobb annars. Jag klarar mig, det gör jag alltid.
Vad som än händer så är jag hundratusen erfarenheter rikare när jag kommer hem. Att åka hit har varit ett av de bästa besluten jag tagit i mitt liv! Jag har träffat så många människor och upplevt så mycket. Jag har fått lära mig mer om kulturen här, och det var en av de saker som stod högst upp på min lista över vad jag ville ta del av här. Jag har fått upp ögonen för att resa. Men jag kan också se och uppskatta bra saker med Sverige (Ahlgrens Bilar! Haha!). Mexico är verkligen annorlunda och Playa del Carmen har en väldigt avslappnad livsstil. Att bo så här nära havet, det är livet för mig. Att kunna komma ner till havet och känna friheten när man vill, det kommer nog vara det värsta att lämna! En ensam strand på kvällen, en ljummen bris. Vattnet som är behagligt dygnet runt. Ca 27 grader. Stjärnklar himmel. Ljudet av lugna vågor som slår mot den vita stranden. Här är så vackert så det går inte att beskriva för att göra det rättvisa.
Jag är helt säker på att jag inte är säker på någonting
Längtar hem. Längtar inte hem. Vill aldrig åka hem. Vill åka hem nu. Nu direkt. Älskar Mexico, älskar människorna. Älskar naturen, HAVET! Avskyr Mexico, avskyr klass-skillnaderna, husen, lukten. Älskar nya möten, avskyr turisterna. Älskar amerikanarna, avskyr amerikanarna. Älskar hundarna som finns överallt. Fäller en tår för hundarna som finns överallt som jag inte kan göra ett enda skit för.
Är ensam, så ensam. Inser att jag alltid känt mig ensam. Oavsett hur många människor jag har omkring mig. Oavsett hur mycket jag går ut, eller inte gör det, så är jag ensam. Inser att det sitter i mitt huvud. Inser att jag gillar ensamheten, att jag söker mig till den. Problemet är att jag inte vet hur jag tar mig ut ur den när jag har tröttnat på den. När jag är redo att insupa nya möten. När jag är redo att lämna mitt näste en stund. Var sitter öppningen på mitt näste?
Vill bryta mig loss från mig själv, vara någon annan. En sån där allt faller naturligt. En sån där människa som vet vad denne vill, beslutsam och målinriktad. Som jag ser det är jag också beslutsam, passionerad -Tills jag tröttnar. Tills något nytt fastnar för mitt intresse.
Kanske är jag en utmärkt grubblare. Kanske borde jag bli filosof? Eller så är det bara en bortförklaring till att jag inte kan bestämma mig.
Jag vägrar att nöja mig med att spika sängar eller vända hamburgare. Det är en utmärkt lösning ett par månader. Jag älskar att jobba i fabriken på sommaren och tjäna en massa pengar. Men vad ska man göra resten av året?
Resa lite, plugga lite. Det är nog en ganska bra idé för en sådan som jag. Förhoppningsvis faller bitarna på plats under tiden. Känns bara som att man förväntas att vara utexaminerad, fått sitt drömjobb, veta var man vill bo, äga en egen lägenhet innan man är 25. Och just det. Under tiden ska man ha hittat sitt livs kärlek, som vill precis samma saker som du vill.
Follow threw -Nej tack, det är bra så.
