Ghostbuster
Mitt minne väljer att ha storstädning vid de mest bisarra tillfällen.
Jag orkar inte med flashbacks. Mitt liv har gått vidare. Jag har gått vidare. Jag kan inte förstå att du lever vidare som att ingenting har hänt. Du träffar nya människor som inte vet allt om dig. De bildar sig en annan uppfatting. Du får dom dit du vill. Och dit du vill är alltid samma sak. Tyck synd om mig! Du är tragisk. Du är patetisk. Och därmed har du återigen fått mig dit du vill. Jag äcklas.
Vad vill detta mig? Har det inte orsakat tillräckligt mycket smärta?)
Jag vetefasen vad jag ska skriva idag igentligen.
Jag grubblar när jag är ensam, och är säkert ganska ytlig när jag är bland folk.
Kontrasterna är stora, men det är nog så jag vill ha det.
Jag sitter i mörkret.
Mitt i natten.
Och fullständigt begraver mig i vemod.
En ensam tyst stad. Bara vinden hörs sucka mellan husen.
Det är då jag längtar till havet.
Det är då jag vill stå ute på däck mitt i natten på en stor öde färja och titta ut över det svarta havet.
Det är på natten allt känns möjligt.
Det är då du kan drömma dig bort i gränslandet mellan sömnlöshet,dröm och verklighet och gömma dig i ett varmt dunkel.
Det är ljuset, inte mörkret som skrämmer mig.
I ljuset kan du inte komma undan.
Allt är påtagligt och verkligt.
Alla konturer är skarpa.
Undrar om det är därför som jag vägrar att skaffa linser och bara sover ett par timmar per natt...
Så att dagen åtminstone blir lite suddig och oskarp.
Jag vill inte se klart.
Jag vill inte upptäcka något som jag inte är redo att upptäcka än.
Jag vill inte förstå.
Ojojoj vilket inlägg!
Just nu måste jag sova ett par timmar innan jag ska jobba.
Ses snart alla fans!
23 år och okysst. Eller ja.
Det var en mycket trevlig kväll. Frida, Kim och Angeliqa kom hem till mig och Emelie.
Vi satt och traggade strunt, så som bara vi kan, och hade det allmänt underbart.
Jag kan säga att min födelsedag var en av få riktigt bra.
Sen gjorde ju det faktum att man fick höra den danska underbara versionen av födelsedagssången/låten/biten/visan/truddelutten/tjohejsan "...med dejlig chokolade og kager til." hela kvällen ännu grymmare.
Top notch! Fem av fem toasts.
På lördag blir det lite svirande/holabaloande/tjoande och tjimande i Malmö. Dock är det en helt FRUKTANSVÄRD dålig timing för Fridassystersbarns dop. Fjärt med.
Låt oss bena i den här situationen
Idag tänkte jag skriva ett tråkigt inlägg.
Nu har jag ju faktiskt varit himmelens skoj ett tag, och jag vill ju inte att ni ska bli bortskämda med min förträffliga humor/brist på sådan.
Okej, vad är då det tråkigaste som finns att höra någon berätta om...?
En sak som kommer högt upp på listan är andras drömmar!
Så därför tänkte jag berätta om min dröm.
Såhär var det då.
Jag har jobbat sex dagar denna veckan och sovit minimalt.
(Minimalerna var för övrigt det enda bra svenska kyrkan har gjort, och det skojsiga hade ingenting med denhäringa "gud" att göra. Nåväl, tillbaka till historieberättandet.)
När man sover en sisådär 4-6timmar per natt (jag behöver så många som möjligt. Klart att tolv timmars sömn är rimligt?) så blir man lite lätt hängig, förvirrad och desorienterad.
Man blir lätt sjuk och linjen mellan sömn, fantasi och verklighet är inte lika skarp som vanligt.
Jag var täppt i näsan och lite allmänt snurrig.
På natten drömmer jag att jag ska göra en massa trixande, volter och dyl, i en stuga mitt ute i ingenstans. Omgivningen blir sjukt imponerade men jag börjar få panik när jag inser att jag inte kan sluta snurra(!).
Jag ropar: "Jag gör ingenting! Jag är besatt!"
Det börjar bli svårt att andas eftersom anden/vålnaden/djävulen/hin håle/Ika i rutan tar över mig mer och mer.
Nu hänger jag bara uppochner i luften och försöker gripa tag i något.
Då vaknar jag.
Jag kan fortfarande inte andas och får panik.
"Shit jag är verkligen besatt!" tänker jag, och börjar ringa till folk klockan tre på natten.
Till slut svarar Angeliqa och undrar vad fan det är frågan om.
"Visst är jag inte besatt?" frågar jag henne.
Hon svarar trött, "Nej Josse, ta ett glas vatten och gå och lägg dig."
Jag går och hämtar Emelies katt i vardagsrummet som även han undrar vad fan det är frågan om.
Jag lägger honom bredvid mig men måste vända mig om eftersom jag tycker att han stirrar konstigt på mig.
Jag vet att jag är lite sjuk i huvudet, men det är väl lika bra det. 
