josefinssåkalladeliv

I mörkret gömmer jag mig.

Trygghet säger hon.
Jag förstår henne inte.

Kanske är det det jag söker.
Kanske är det det jag flyr.

Jag vet inte riktigt vad det är.

Varken du eller jag har haft för mycket av det.

Kanske är det därför.
Du flyr och jag letar.
Jag flyr och du letar.

Kanske finns det i det rödgröna huset.

Jag sörjer att jag inte skyddade dig.

Om jag bara tagit mod till mig tidigare.
Istället såg jag inte.
För det fick bara inte vara så.

Jag önskar att allting varit så annorlunda.

Så ofta jag ville rädda oss.
Men i tron om att du kände trygghet vågade jag inte.
Kunde jag haft mer fel?

Förlåt.

Förlåt.