josefinssåkalladeliv

Det är intressant det här med att människor är unika men ändå lika.

På mitt jobb tex.
Jag har ett jobb där man jobbar två och två. Själva jobbet är högst avancerat(!), men efter ett tag, när man avacerat till nivå jag-vet-precis-hur-jag-ska-göra-och-det-kommer-automatiskt, då diskuterar man andra saker än jobb under en arbetsdag.

Jag har märkt att det är flertalet unga män som, om man fick välja ett jobb -vadsomhelst, och givetvis vara galet bra på det, så skulle de välja att vara en grym ninja. Det tycker jag är vansinnigt roligt.

Sedan har vi det här med det gamla paret.

När jag möter ett gammalt par(refererar till åldern och inte till att de varit ett par for ever and ever även om detta säkert stämmer in i flertalet fall..) i mina arbetsbrallor från blåkläder, med något enstaka verktyg, annars helt normal så tittar gubben/herren/farbrorn/denna där surt som sören på mig, medans tanten/frun/grådvärgen skiner upp och hälsar glatt.


När jag möter ett gammalt par i vanliga kläder är proceduren helt omvänd. Tanten/frun/grådvärgen tittar svinsurt på mig medans mannen skiner upp och hälsar glatt.


När jag först lade märke till detta var jag övertygad om att detta varit en tillfällighet. Men nu har jag varit med om samma sak vid flertalet tillfällen. Mycket märkligt.

Beror det på att jag upplevs som ett hot för mannen, även om denne troligen inte är aktiv i arbetslivet längre?
Beror det på att jag annars upplevs som ett hot för kvinnan, även om det verkligen är föga troligt att hennes man som är mellan 70 och... ja, en sisådär 300år, skulle kunna charma en 23-årig tjej.
Undrar om han också gärna skulle varit en grym ninja, om han fick välja vadsomhelst.

I mörkret gömmer jag mig.

Trygghet säger hon.
Jag förstår henne inte.

Kanske är det det jag söker.
Kanske är det det jag flyr.

Jag vet inte riktigt vad det är.

Varken du eller jag har haft för mycket av det.

Kanske är det därför.
Du flyr och jag letar.
Jag flyr och du letar.

Kanske finns det i det rödgröna huset.

Jag sörjer att jag inte skyddade dig.

Om jag bara tagit mod till mig tidigare.
Istället såg jag inte.
För det fick bara inte vara så.

Jag önskar att allting varit så annorlunda.

Så ofta jag ville rädda oss.
Men i tron om att du kände trygghet vågade jag inte.
Kunde jag haft mer fel?

Förlåt.

Förlåt.

Tänkte dela med mig av lite tankar om nyheter från Metro till er. Er. Eder. Fru, herr Gårman.


Kapningsförsök på plan från Oslo

Vad är ett kapningsförsök?

Kanske någon ville ha två plan och gick loss på planet med motorsåg?
En sågverksarbetare, skogshuggare eller annan form av kapare.

Fast kanske att de menar en sån där terrorist som säger bomb på flygplatser och har med sig en nagelfil i handbagaget.

Kapningsförsök alltså.

Känn på ordet.

Kapningsförsök.

Ingen sån här proffessionell kapning.

"Hello ladies and gentlemen. This is your hijacker speaking. We are now on a height of 3000m above sea level. The weather is clear and we are planning to blow up this plane on scheduled time. Please keep your seatbelts on att all times."

Utan ett försök.

"Ja hej, jag hade tänkt höra om möjligheterna att ta med en bomb i handbagaget?"
"Inte?"
"Den är inte skrymmande eller så.
"Nehe. Okej. Jag förstår. Jag får vända mig någon annanstans ja."
"Men tack då."
"Adjö då."

Vad är då ett kapningsförsök. Egentligen. Enligt metro.
?

Det är en man, som säger att han vill spränga planet och sedan "försöker ta sig in till cockpit".

Hur han försökte "ta sig in" framgår inte.
   Han kanske knackade på och frågade om han fick komma in och spränga lite.

Några passagerare "övermannade" sprängaren och planet landade. 
   Hur de övermannade, förlåt, "övermannade" sprängaren framgår inte heller.
   De kanske sa åt honom att lägga av och gå och sätta sig.

När planet landade grep polisen honom.
De fann däremot inga sprängmedel på sprängaren.
   Inte ombord heller.

Kapningsförsök?

Eller kanske bara en konstig man.


Han kanske bara sådär spontant fick idén att kapa planet.

Lite ogenomtänkt kanske.
  Men det är väl härligt att vara lite spontan ibland?

Såg världens roligaste annons från jysk härförleden (hjälper en kollega som försöker återuppleva detta fantastiska uttryck).

"Rocky Montain SOCKA. Perfekt för att värma fötterna."

Åh fan.

Jag vet inte hur de tänkte där, men fötterna är det ställe jag oftast har sockor/strumpor/håsor på.

Men det är ju underbart att de förtydligar detta.

Så att man vet.

Hett tips från coachen aka Jysk.


Har för övrigt hakat upp mig på världens bästa låt/bit/truddelutt(ja men hur fan stavas det då?!).
"Julen är här. Och lyser frid på jorden..."

Men jag vill inte ha varken jul eller frid.

Fridfull. Fy fan vad tråkigt.

Jag känner mig som när man var liten och mamma bad en springa ett varv runt huset.
Möjligt att jag bara laddat mina batterier lite för mycket.
Om man nu kan göra det.
Så har jag gjort det.
Jodå. Så. Att.

Peace out gangstaz!
(=Ärtor ut gangsters.)

Jag funderar på en sak.

Varför i hela fridens namn säger man glas-halt?
   Jag menar, glas, är det halt det?

(När man googlar glas-halt får man upp denna bilden. Det tyckte jag var lite roligt.)

Hur ofta går man och halkar på glas egentligen?

-Oj, jäklar!
-Vad hände?
-Nej det är det här glaset. Det är så fruktansvärt halt förstår du.

Det händer ju inte så ofta.

Kanske är det för att det blir halt när det är diskmedel på. Men då är det ju diskmedlet som är halt.
   Då borde man ju säga diskmedelshalt.

-Jäklar vad halt det är.
-Det är fan diskmedelshalt på vägarna nu alltså!

Jag vet inte.
Det ligger inte riktigt bra i munnen på något sätt.

Inte som strrrösockerrr. http://www.youtube.com/watch?v=Wc3-AyPLa6I <- Muy roligt om skånska dialekter.

Diskmedel är nog skitäckligt att ha i munnen överhuvudtaget.

Nej jag har nog inte hört en enda som har halkat på glas.

Jag tycker att vi gemensamt börjar säga bananskalshalt istället.
   Det är faktiskt roligare.

Lite sånt jag tänker på en lördagsförmiddag när jag troligen fortfarande är full från igår.
   Och i förrgår för den delen. Ooh gå loss.
   Så går det när man har rajtan-tajtan-skorna på.

Jag ska nog gå och lägga mig igen.
   Men inte drömma att jag matar en häst.
   Med fucking jävla gräs.
   För det var den tråkigaste drömmen jag haft och troligen enda gången jag blev glad när alarmet väckte mig.