josefinssåkalladeliv

Hej! Jag är fattig. Fattig fattig fattig. Ser ni nån slåss med alkisarna efter pantburkar är det jag. Jag behöver tanka. Tanka lite där, och tanka mycket där. Buhu! Som VÄL är så har jag en underbar POJKVÄN (ser du?) som har lovat att rädda mig (med sin cape och sitt svärd). Så jag HOPPAS att det löser sig! Mitt bankonto har inte varit såhär tomt sen jag gick i skolan.
AH!! Jag kom på en grej! Det går att övertrassera! En hundralapp, katsching! Igentligen vill jag klara mig på det jag har och slippa ta en massa av nästa lön. Men jag har bittert fått inse att det inte går att tanka, hyra släp, flytta, äta, leva, tanka mer på under hundralappen. Nämen! Jag är helt oförstående.

Ovanstående rader tar just nu upp min fulla uppmärksamhet. (Jag hör hur folk säger; välkommen till vuxenvärlden. Men jag tänker inte ha det såhär för evigt. Jag tänker tjäna mycket pengar. En dag.)

Men det har faktiskt hänt mer än att jag har ruinerat mig. Min kära systeryster har kommit hem! Återvänt från sitt ide. Känns galet skönt att prata med någon här hemma. Hon förgyller min tillvaro hemma. Det behövs. Det känns inte kul att behöva vänta på att lägenheten ska bli klar så jag kan flytta in någon gång. Jag vill sköta mig själv, betala för min egen el och använda mitt egna varmvatten. Gosh!

Jag fick en MAKALÖS PRESENT av systrami! Spelet LABYRINTH!!! Hela min omgivning är så trötta på att höra om det här jäkla spelet. Och håll i er för det närmsta halvåret kommer jag att ha med det under armen vart jag än går! Släng dig i väggen playstation, det är sällskapsspel som gäller!