Cheeses
I´m back!
Denna vecka har bestått av feber och spya. Härligt. Dagarna har spenderats i sängen tittandes på tv. Dagarna innan lönen mådde jag som sämst och då hade jag inte så stort utbud i min kyl heller. Mackor med euroshopper-ost! Man blev ganska snart trött på dom, varav jag köpte en gurka för de sista slantarna. Jag la in den i kylen och nästa gång jag skulle ha den var gurkan stelfrusen. Jaha jag får låta den ligga framme, tänkte jag. När den väl tinade fanns det inte mycket till gurka kvar. En grön sörja var resultatet. Så alltså satt jag där med mina äckliga ostmackor igen. Jag har ingen ugn i min enorma lägenhet, så jag kunde inte värma dom. Men i en stekpanna då? Det gick, osten smälte, men jag hade ju inget steksmör eller olja så jag fick använda min lätt & lagom. Det blev äckligt det med. Så när lönen kom var ingen lyckligare än jag. Men det värsta är att fastän jag har pengar nu så spelar det mindre roll. Allt jag äter gör mig illamående. Sviter från sjukan förmodar jag. Hoppas jag innerligt.
Imorgon ska jag till bilmekarbrorsan på partaj. Det ska bli kul hoppas jag. Men först ska jag jobba en skvätt. Jag höll på att få en hjärtinfarkt när jag kom tillbaka till jobbet idag. Jag har mer eller mindre suttit instängd i min äckliga lägenhet och inte rört mig för mycket. Sen kommer jag till jobbet där det är lika stressigt som vanligt och det är upp till var och en att inte stressa upp sig psykiskt. Det var inte det lättaste att komma in i rätt "flow" igen.
Nej nu har jag inte tid att sitta här och skriva mer. Vi hörs snart hoppas jag!
Denna vecka har bestått av feber och spya. Härligt. Dagarna har spenderats i sängen tittandes på tv. Dagarna innan lönen mådde jag som sämst och då hade jag inte så stort utbud i min kyl heller. Mackor med euroshopper-ost! Man blev ganska snart trött på dom, varav jag köpte en gurka för de sista slantarna. Jag la in den i kylen och nästa gång jag skulle ha den var gurkan stelfrusen. Jaha jag får låta den ligga framme, tänkte jag. När den väl tinade fanns det inte mycket till gurka kvar. En grön sörja var resultatet. Så alltså satt jag där med mina äckliga ostmackor igen. Jag har ingen ugn i min enorma lägenhet, så jag kunde inte värma dom. Men i en stekpanna då? Det gick, osten smälte, men jag hade ju inget steksmör eller olja så jag fick använda min lätt & lagom. Det blev äckligt det med. Så när lönen kom var ingen lyckligare än jag. Men det värsta är att fastän jag har pengar nu så spelar det mindre roll. Allt jag äter gör mig illamående. Sviter från sjukan förmodar jag. Hoppas jag innerligt.
Imorgon ska jag till bilmekarbrorsan på partaj. Det ska bli kul hoppas jag. Men först ska jag jobba en skvätt. Jag höll på att få en hjärtinfarkt när jag kom tillbaka till jobbet idag. Jag har mer eller mindre suttit instängd i min äckliga lägenhet och inte rört mig för mycket. Sen kommer jag till jobbet där det är lika stressigt som vanligt och det är upp till var och en att inte stressa upp sig psykiskt. Det var inte det lättaste att komma in i rätt "flow" igen.
Nej nu har jag inte tid att sitta här och skriva mer. Vi hörs snart hoppas jag!
Väck mig till På spåret
Hej alla fans!
Idag var det en marginellt bättre dag på jobbet. De senaste veckorna har det varit tungt med mycket kritik jag faktiskt inte förtjänat. Och om så var fallet behövde jag verkligen inte en sådan stor portion av det. Inget supersize-meal för mig tack. Men idag var jag stärkt av truckförar-brorsans ord. Att inte lyssna för mycket på opedagogiska upplärare, att våga säga till mig själv att jag faktiskt ÄR bra på mitt jobb. Även om flera personer på mitt jobb ger mig intrycket av att jag är mer eller mindre värdelös, så kvarstår det faktum att jag faktiskt inte skulle jobbat kvar om de inte får ut något av mig. Jag skulle inte fått lära mig nya saker var och varannan vecka om de inte tycker det är någon vits med det. Men chefen är väldigt återhållsam med det positiva i sin kritik, eller försiktig som denne uttrycker det. Som att allting skulle gå åt skogen om någon säger "Bra gjort!".
Nu sitter jag hos min pojkvän och har precis ätit en ostschnitzel(?) som Findus har gjort. Han var ingen vidare kock kan jag tala om. Nej Billy, Gorby och möjligtvis Felix, det är grabbar i min smak. De kan sina grejer. Findus är bara en posör.
Allvarligt talat, klockan är halv nio och jag håller på att somna. Får väl gå att lägga mig så jag orkar upp imorgon så jag kan knyppla hela dagen, eller vad nu gamla människor gör nuförtiden. Det finns ju faktiskt en hel uppsjö med grejer man kan hitta på när man är gammal. Virka, sticka, brodera, sy och knyppla. Och tänker du nu, "Men jag kan ju inget av det här! Hur ska jag då kunna bli gammal?" så ta det lugnt. Det finns en massa kurser på dagtid där man lär sig allt det här. Pensionärer för nybörjare liksom. Jodå.
And theeen? Nothing more. And theeeeen? That´s it! Aaand theeeen?? And then I´m gonna put my foot, in your ass if you say and then again!!
And then, and then, and then, and, then, and then, and then, and then!!
Idag var det en marginellt bättre dag på jobbet. De senaste veckorna har det varit tungt med mycket kritik jag faktiskt inte förtjänat. Och om så var fallet behövde jag verkligen inte en sådan stor portion av det. Inget supersize-meal för mig tack. Men idag var jag stärkt av truckförar-brorsans ord. Att inte lyssna för mycket på opedagogiska upplärare, att våga säga till mig själv att jag faktiskt ÄR bra på mitt jobb. Även om flera personer på mitt jobb ger mig intrycket av att jag är mer eller mindre värdelös, så kvarstår det faktum att jag faktiskt inte skulle jobbat kvar om de inte får ut något av mig. Jag skulle inte fått lära mig nya saker var och varannan vecka om de inte tycker det är någon vits med det. Men chefen är väldigt återhållsam med det positiva i sin kritik, eller försiktig som denne uttrycker det. Som att allting skulle gå åt skogen om någon säger "Bra gjort!".
Nu sitter jag hos min pojkvän och har precis ätit en ostschnitzel(?) som Findus har gjort. Han var ingen vidare kock kan jag tala om. Nej Billy, Gorby och möjligtvis Felix, det är grabbar i min smak. De kan sina grejer. Findus är bara en posör.
Allvarligt talat, klockan är halv nio och jag håller på att somna. Får väl gå att lägga mig så jag orkar upp imorgon så jag kan knyppla hela dagen, eller vad nu gamla människor gör nuförtiden. Det finns ju faktiskt en hel uppsjö med grejer man kan hitta på när man är gammal. Virka, sticka, brodera, sy och knyppla. Och tänker du nu, "Men jag kan ju inget av det här! Hur ska jag då kunna bli gammal?" så ta det lugnt. Det finns en massa kurser på dagtid där man lär sig allt det här. Pensionärer för nybörjare liksom. Jodå.
And theeen? Nothing more. And theeeeen? That´s it! Aaand theeeen?? And then I´m gonna put my foot, in your ass if you say and then again!!
And then, and then, and then, and, then, and then, and then, and then!!
Brådis
Ursäkta dålig uppdatering. Tyvärr kommer det inte bli någon större bättring på den fronten den närmsta tiden. Jag har ju flyttat och har ingen dator. Än. Annars är det ganska skönt att bo i egen lägenhet. Fast jag lever bland lådor.
Igår var jag och my preciousss syster på äventyr. Vi körde till ett hus där vår pappa bodde för 300år sedan. Det ligger mitt ute i ingenmansland. Man kör på grusväg efter grusväg och det enda man ser är åkrar och skog. Åkrar och skog, åkrar och skog. Ja, ni fattar. Vi körde fel flera gånger, men som tur är så är vi tjejer, så vi vågar fråga folk om vägen. Då hittade vi rätt. Fast innan vi hittade en vänlig själ att fråga så körde vi fast. Syrran puttade och jag körde. Gick inte alls bra. Jag puttade och syrran körde. Då kom vi loss! Så jävla duktiga! När vi kom fram bodde det en jättetrevlig dansk tjej där som lät oss ta en titt i huset!
Ursäkta abrubt slut men nu MÅSTE jag köra till träningen.
Hörs snart förhoppningsvis.
Igår var jag och my preciousss syster på äventyr. Vi körde till ett hus där vår pappa bodde för 300år sedan. Det ligger mitt ute i ingenmansland. Man kör på grusväg efter grusväg och det enda man ser är åkrar och skog. Åkrar och skog, åkrar och skog. Ja, ni fattar. Vi körde fel flera gånger, men som tur är så är vi tjejer, så vi vågar fråga folk om vägen. Då hittade vi rätt. Fast innan vi hittade en vänlig själ att fråga så körde vi fast. Syrran puttade och jag körde. Gick inte alls bra. Jag puttade och syrran körde. Då kom vi loss! Så jävla duktiga! När vi kom fram bodde det en jättetrevlig dansk tjej där som lät oss ta en titt i huset!
Ursäkta abrubt slut men nu MÅSTE jag köra till träningen.
Hörs snart förhoppningsvis.
Jag skulle vilja ta ett allvarligt snack med den som uppfann slask
Vad har hänt sen sist då? Tja, mest jobb och lite sömn. Det är rätt skönt att jobba morgon, man får se lite dagsljus och så har man hela dan att göra vad man vill. Annars har det inte hänt så mycket. Jo, jag har kört rakt ut i skogen. Bokstavligen. Hur det gick? Det var ingen hastighet och inget hände. Förutom att kofångaren sprack. Fast jag undrar faktiskt om den där sprickan inte var där från början? Nåja, ingen större skada skedd. Får säkert byta den någon dag. Fast inte nån dag snart hoppas jag.
Jag och min bil är lite ovänner nuförtiden. Den går väldigt "hostigt" och jag blir vansinnig på den. Man måste gasa till för att den ska sluta, och vad händer då när det är sånt här slaskväder? Jo man får sladd såklart. Därför får man låta bli att gasa till och låta den hosta för att inte riskera att köra av vägen/in i någon annan. Man får hoppa fram som att man inte kan köra bil och ja, man skäms ihjäl. Bilmekarbrorsan, pojkvännen och truckförarbrorsan har en mängd olika teorier om vad det kan vara. Sammanlagt i mina öron låter det så här: "Pröva byta allting. Det låter inte riktigt som det jag tror det är men testa att byt för säkerhets skull." Jag blir deprimerad. Kan det inte bara finnas EN mojäng som kan vara trasig som gör att bilen gör som den gör? Hostig-bil-mojängen. Som bara kostar ett par kronor.
Jag och min bil är lite ovänner nuförtiden. Den går väldigt "hostigt" och jag blir vansinnig på den. Man måste gasa till för att den ska sluta, och vad händer då när det är sånt här slaskväder? Jo man får sladd såklart. Därför får man låta bli att gasa till och låta den hosta för att inte riskera att köra av vägen/in i någon annan. Man får hoppa fram som att man inte kan köra bil och ja, man skäms ihjäl. Bilmekarbrorsan, pojkvännen och truckförarbrorsan har en mängd olika teorier om vad det kan vara. Sammanlagt i mina öron låter det så här: "Pröva byta allting. Det låter inte riktigt som det jag tror det är men testa att byt för säkerhets skull." Jag blir deprimerad. Kan det inte bara finnas EN mojäng som kan vara trasig som gör att bilen gör som den gör? Hostig-bil-mojängen. Som bara kostar ett par kronor.
Tack Ingvar, för att du är snål
IKEA var det!
Jag hade ett presentkort som jag fått av truckförarbrorsan för snart fyra år sen. Det utnyttjades idag! Jag fyndade och fyndade. Eftersom jag skrivit upp exakt vad jag skulle ha så underlättade det min annars så påträngande beslutsångest. Jag skulle ha en golvlampa som var lika hög som jag är lång. Den var slut, förutom skyltexemplaret. Den tog jag och fick mer än 60% rabatt. Jag hade även bestämt mig för en "ljusgardin" som jag hittade i perfekt skick för 25% av det ursprungliga priset. Aldrig känner man sig så rik som när man befinner sig på ett lågpris-varuhus!
Fast igentligen blev det lite dyrare. När jag och syrran kom fram till IKEA, kom jag på att presentkortet -ja det ligger ju hemma. Det var bara att vända och köra hela vägen tillbaka. Men jag och syrran hade tagit med oss ett varsitt glatt humör, och när vi var hemma passade syrran på att hämta kläder för väder. Det kan ju bara inte bli fel när man har de här två viktigaste sakerna med sig. Också presentkortet förstås. När vi var framme, för andra gången, satte vi oss direkt i restaurangen och åt vår medhavda matsäck... Nej nu gick jag lite för långt. Jag åt en mycket god laxpanna med basilikasås, och syrran åt gravad lax med potatis och hovmästarsås. Ready for some serious shopping!
Imorgon ska jag träna fristående, det behövs! Varenda gång vi repeterar en del så har jag glömt det. Det blir så nu när det har varit uppehåll över jul, plus att jag har jobbat kväll så att jag inte har kunnat vara med på alla träningarna. Men nu är det ändring på det, nu ska jag jobba morgon ett tag framöver. Jag börjar kl 06.30 så det kommer bli tufft att vänja sig vid att gå upp tidigt igen. Jag är som bekant inte någon morgonmänniska direkt. Tyvärr.
För övrigt har jag köpt öronproppar så att jag ska kunna sova med min kille... Sist körde jag hem halv fem på morgonen för att jag inte kunde sova, och gången dessförinnan låg jag sömnlös i sex timmar. Det är frustrerande kan jag berätta. Mycket frustrerande.
Jag hade ett presentkort som jag fått av truckförarbrorsan för snart fyra år sen. Det utnyttjades idag! Jag fyndade och fyndade. Eftersom jag skrivit upp exakt vad jag skulle ha så underlättade det min annars så påträngande beslutsångest. Jag skulle ha en golvlampa som var lika hög som jag är lång. Den var slut, förutom skyltexemplaret. Den tog jag och fick mer än 60% rabatt. Jag hade även bestämt mig för en "ljusgardin" som jag hittade i perfekt skick för 25% av det ursprungliga priset. Aldrig känner man sig så rik som när man befinner sig på ett lågpris-varuhus!
Fast igentligen blev det lite dyrare. När jag och syrran kom fram till IKEA, kom jag på att presentkortet -ja det ligger ju hemma. Det var bara att vända och köra hela vägen tillbaka. Men jag och syrran hade tagit med oss ett varsitt glatt humör, och när vi var hemma passade syrran på att hämta kläder för väder. Det kan ju bara inte bli fel när man har de här två viktigaste sakerna med sig. Också presentkortet förstås. När vi var framme, för andra gången, satte vi oss direkt i restaurangen och åt vår medhavda matsäck... Nej nu gick jag lite för långt. Jag åt en mycket god laxpanna med basilikasås, och syrran åt gravad lax med potatis och hovmästarsås. Ready for some serious shopping!
Imorgon ska jag träna fristående, det behövs! Varenda gång vi repeterar en del så har jag glömt det. Det blir så nu när det har varit uppehåll över jul, plus att jag har jobbat kväll så att jag inte har kunnat vara med på alla träningarna. Men nu är det ändring på det, nu ska jag jobba morgon ett tag framöver. Jag börjar kl 06.30 så det kommer bli tufft att vänja sig vid att gå upp tidigt igen. Jag är som bekant inte någon morgonmänniska direkt. Tyvärr.
För övrigt har jag köpt öronproppar så att jag ska kunna sova med min kille... Sist körde jag hem halv fem på morgonen för att jag inte kunde sova, och gången dessförinnan låg jag sömnlös i sex timmar. Det är frustrerande kan jag berätta. Mycket frustrerande.
