Ett sånt där roligt inlägg.
Hej!
Allt bra?
Jodå, själv?
Jo det är bra.
Så. Att.
Så, då har vi avklarat den tråkiga hälsningsbiten och kan gå över till någon form av innehåll istället.
Brödtext.
Det låter roligt.
Jag lyssnar numera på radio hela dagarna på jobbet.
Idag var det bla temat; onödigt men ack så roligt.
Ett tips var att ett löparband uppochner skulle kunna användas som terrängfordon.
Fantastiskt roligt.
(Människan som uppfann den här måste ha överkonsumerat energidryck...)
Tittade på Americas Funniest Homevideos när ja o min kära sambo kom hem.
Helt underbart hur roligt det är när andra ramlar.
Den skadeglädjen. Den skadeglädjen.
Dock hade man kunnat vara utan programledarens "spexande" mellan klippen, samt inklippta ljudeffekter. 
Det är fruktansvärt.
Nej det blir som roligast när något händer som inte är förväntat. En av dagens ljusglimtar var en unge som hade fastnat med snöret till persiennen i blöjan. Ungen försökte gå framåt men såg mest ut som ett levande liftkort.
En rolig sak är när människor i det verkliga livet som snubblar inte låtsas om det.
Som när en riktig sur människa ramlar. Då skrattar jag så jag gråter.
Jag menar, hur befriande är det inte när man kan skratta istället för att vara så himmelens allvarlig?
Släpp loss lite svenssons!
För övrigt har det blivit en fix idé att jag inte kan säga: Jag ligger i soffan/Jag sitter framför teven/Jag kollar på teve.
Jag har sagt fel ett par gånger så jag tänker för mycket på det. Så VARENDA gång blir det fel.
"Jag ligger framför soffan."/Jag sitter i teven."/"Jag kollar på soffan." är det enda som kommer ur min mun.
Hur svårt kan det vara?
Rätt så verkar det som.
Rätt så.
(Den här bilden har ingen relevans till innehållet i texten förutom att den är oerhört rolig. Det räckte tyckte jag.)
Bonjour
Idag skulle jag på spinning. Men det blev inget med det för det var inställt. Pga regn.
Eller kanske pga för lite folk. Småstadsproblem.
Tjoho vilken härlig dag!
När jag blir stor ska jag bli störst.
I mitt slott.
Just nu har jag snöat in på att öppna ett café i Paris.
Ett sånt där mysigt där man hör fransk musik i bakgunden och människor går förbi med baguetter under armarna eller i väskorna. Där varje ord låter som en förförelse och menyn står med skrivstil på en svart tavla med krita.
Jag är kär i tanken.
Verkligheten är att jag troligen tittat på Amelie från Montmartre för många gånger.
Men vem bryr sig om verkligheten? Där har man inte sin egen filmmusik.
Jag ska fan skaffa mig min egen händelse-musik.
Och skaffa mig ett par solglasögon med rosa glas. Så det liksom blir ett rosa skimmer över tillvaron.
Au revoir!
Kort och gott.
Idag är jag sjukt trött och seg.
Efter en weekend i london gick taxin till flygplatsen kl 3.30 i natt. Så jag är lite mosig i huvudet.
Många trevligheter, en mycket bra resa kort och gott!
Imorgon börjar jag nytt jobb. Hoppas på att detta blir bra.
Ja, nej, jag har nog inte så himmelens mycket att tillägga för tillfället. Är inte så sugen på att skriva om allt vi gjorde i London, allt om det nya jobbet eller att bena i något överhuvudtaget faktiskt. Ni som träffar mig får ju höra allt ändå. Oerhört tradigt att skriva det här.
Så, en sammanfattning.
Allt är finemang.
Puss på er.
